Kärleken föds

För snart sju årsedan fick jag vara med om något helt otroligt. Har aldrig haft så ont och aldrig har jag längtat så. På torsdag är det den 3oktober och då föddes våran Hampus. Nio månader av illamående, kräkningar, foglossning och massa vatten i kroppen. Aldrig mer, tänkte jag, fast jag visste redan då att ett syskon till honom ville vi ju ha, så det var bara att kämpa på.

Vi visste redan innan att det skulle bli en pojke, eftersom jag var helt säker på att jag skulle få en flicka. Tittade bara på klänningar och rosa små saker. Barnmorskan råde mig till att kolla, så att jag inte skulle få en chock ifall det blev en pojke. Hon berättade att sådant kunde förekomma, och eftersom jag mådde så dåligt innan och inte var stark så tänkte hon på mitt bästa. Hon hade nog haft rätt, för på ultraljudet när vi fick reda på att bebisen hade snopp... då kände jag bara att jag ville gråta och inte vara med om detta längre. Det kändes kört! Helt sjukt, jag vet! Men när jag fått bearbeta det några dagar så kom längtan tillbaka. Jag skulle aldrig ha fått en mer underbar liten kille. Jag älskade honom från första stund. Att jag ens kunde känt annorlunda finns inte! Är så glad att det var Hampus vi fick! Världens snällaste barn. Han var så lugn och snäll. Åt var tredje timme och det dygnen runt, så visst var man trött. Är fortfarande trött! Men att ha honom i min famn och bara titta på honom, världens finaste lilla Hampus. Tänk att du snart blir sju år! Att jag knappt kunde sitta på två månader och fick sår på brösten och nästan grät när jag visste att du skulle äta, det är glömt nu! Men jag önskar att Meekatt funnits där med sin blogg. Tack vara den "perfekta världen" så sjönk jag längre och längre ner. Jag var en dålig mamma. Jag orkade inte det där de andra pratade om. Att göra mer en en sak var dag, var omöjligt. Hade jag då fått veta att jag inte var ensam så tror jag/ vet jag att jag hade mått bättre. Så alla ni nyblivna mammor, Läs www.meekatt.com Hon gör det lättare att vara mamma!

Älskade lilla Hampus! Tänk vad mycket vi har varit med om tillsammans. Och som vi har bråkat, men även kramats och blivit vänner igen. Mycket trots och helt plötsligt är du så stor så att du sitter och läser. Min lilla kille. Du har tappat tänder, lärt dig att ta för dig i livet. Du är en trygg person med omtanke och massa känslor. Förlåt att jag inte orka vara mamma ibland, men jag älskar dig så otroligt mycket. När du har feber och sitter i mitt knä och jag känner värmen och ser i dina ögon så gör det så ont. Jag vill skydda dig från allt, även en liten förkylning. Jag är så stolt över dig! Det tog ett tag innan du vågade dyka ner i vattnet, men när du väl vågade såg jag lyckan i dina ögon och nu är du som en delfin i vattnet. Jag blir så stolt! Att du vågar, att du tror på dig själv! då känner jag att jag har lyckats med den biten att vara en bra mamma.

Från den dagen du föddes ändrades min syn och du blev mitt allt. Visst har det varit en tuff tid, och det är det än. Men skulle aldrig vilja något annat än att få vara din mamma. Finnas hos dig, skydda dig och få se dig växa. Att få hålla din hand när du är rädd och se dig skratta när du är glad. En välsignelse! Hoppas att du någon gång förstår varför jag gjort som jag gjort och inte alltid varit den vuxna av oss. Förlåt! Men du ska veta att jag älskar dig av hela mitt hjärta! Min sjuåriga kille!

Det gjorde ont när du föddes, fruktansvärt ont. Men det skulle göra dubbelt så ont om du inte fanns. Smärtan i mitt hjärta när du är arg på mig, när du inte förstår att jag gör det för dig. Regler och rutiner, hur man beter sig bland folk, språket och att man inte ska slåss. Jag vill inte att du ska råka ut för något. Vill hjälpa dig så gott jag kan. Ibland är det svårt, men du kommer att förstå.