lördag 28 februari 2015

I drömmen är du levande

Drömde om mormor igår. Det var så verkligt. Hon var så verklig. Jag brukar drömma om henne, men denna gången var det annorlunda. Jag kommer ihåg den så väl. Det känns som om det verkligen hände...
Idrömmen visste vi att hon skulle dö, hon visste. Men hon var inte sjuk, idrömmen. Hon var "mormor" innan cancern... det gjorde lika ont då som nu, den smärtan, den saknaden. Jag saknar henne så!
På jobbet påminns man om mormor hela tiden... hon är en liten del av dem alla... känns det som. Man påminns hela tiden... hon finns där...
I denna drömmen fick hon träffa barnbarnsbarnen igen. Och det var jobbigt för henne.... och mig. Känslan sitter kvar... smärtan och tårarna.
Saknaden...