torsdag 4 juni 2015

Rädd för det okända

Nu är det snart bara en vecka kvar till sommarlovet. Barnen börjar längta. Efter sommaren börjar Hampus trean och Hanna ettan... Inga småbarn längre.

Det går skrämmande fort... åren i skolan. Än så länge går det bra, men jag börjar tänka på högstadiet och alla grupptryck... och droger. Jag blir rädd. Hur ska jag kunna stoppa detta, när man ser att det bara blir fler och fler yngre som fastnar i skiten... Inte bara droger, utan alkohol och tobak också... Än så länge har jag koll. Men vad händer sen? Vad kan man göra mer än att varna och berätta om det. Förklara hur farligt det är mm...

Hanna sa för någon dag sedan -jag gillar inte Linus Svenning för han knarkar... De hör mycket och är mycket mera med nu... De får lära sig saker tidigt...

Men att förbjuda... går det?

Många säger att barn måste lära sig själva, genom sina egna misstag... Men jag vill ju att de ska slippa det...

Jag hoppas bara att det dröjer länge innan allvaret börjar... Det är ett tufft samhälle vi lever i. En ny värld... där de starkaste överlever... Men jag tycker fortfarande att omtänksamhet och att ta sig försiktigt fram är bättre än att trampa på någon...

Skolavslutning, ett lov, en början på något nytt... en klass äldre. ..

Tiden går fort.

Hoppas att samhället blir bättre och drogerna minskar...

Jag är rädd. .. för att inte räcka till... att inte kunna hjälpa. ..

Jag är rädd för det okända... det som kommer