Det får en att tänka ...

 

Freden den 27 september satte vi oss i bilen och åkte mot Stockholm. Mamma, Mikael, Hampus, Hanna och jag. Jag hade ju hoppats på att min feber och förkylning hade försvunnit, men inte. Så för min del sov jag hela vägen. Barnen satt med varsin ipad så det förenklade resan. Tack och lov! Vi stannade några gånger så vi kunde sträcka på benen och få något gott att äta.

 

Hotellet var mysigt, men för mig hade det räckt med att det fanns en säng, för där låg jag resten av dagen. Mamma och Mikael tog med sig barnen. Hur mycket kan man sova egentligen?!  

 

Efter hotellfrukosten gjorde vi oss iordning. Ja ja, jag sov en liten stund innan ;)... Men sen var det dags att åka till barndopet. Junilie skulle döpas. Barnens kusin :).

 

Det blev ett fint barndop. Lagom långt och trevlig präst. Junilie var glad hela tiden. Hampus och Hanna fick gå fram och titta när hon döptes.

 

Efteråt var det fika och tårta. Mmm det var gott. Och så söta små skor på tårtan :) Alla presenter la vi på ett bord, och det fylldes fort. Hade även fått med mig en present från Meekatt till Junilie, så gulligt av henne, och de blev glada :). Alla presenter var fina, nästan så man var sugen att skaffa en till, bara för presenternas skull, så mycket fint... :)  Ett lyckat barndop! Sedan var det bara sex timmar hem, och jag sov den mesta tiden. Barnen höll sig vakna. De har varit duktiga!



 

 

När man läser i tidningen att i samma område som barndopet var, hade det varit mordbrand, så ryser man lite. Det hände inte när vi var där, men på lördagsnatten. Usch vad hemskt. Barn som blev innebrända :(  vilken mardröm! Hemskt att tänka att samma dag som vi glades åt Junilies dop så blev barn innebrända av en ond människa. Man kan inte tro att det är sant. Hur kan någon göra så? Mordbrännaren är nu fast som tur är, men vad hjälper det barnen som inte längre finns :( Det gör att man tänker lite extra på vad man har och att man inte ska ta något för givet. När Hampus frågade om han och två andra barn fick gå ut och leka sa vi att det är nog ingen fara, så det fick de. Sedan läser man detta. Det finns onda människor, och just då var han i samma område...