Det är över nu!

Sovit dåligt och haft oro i kroppen hela dagen. Rättegång! Inte första utan andra gången. Hela morgonen gick åt till att "andas rätt", det var jobbiga timmar innan vi väl var på plats. Det hela känns så overkligt, domare, åklagare, vittnen mm. Känns som att det är på film. Konstig känsla! De från brottsofferjouren var jätte trevliga och fick mig att slappna av lite i alla fall. De berättade att advokaten kunde vara elak, med sina frågor. Så jag var förberedd.

Att se personen som hotat och den andra som blev dömd förra rättegången, var jobbigt. Alla minnen kom tillbaka och känslan av att bli lurad mm. Hjärtat bultade hårt så jag trodde att det skulle hoppa ut ur kroppen. Att försöka förstå dem, går inte. Jag kan inte fatta att människor kan göra så som de gjort.

Att bli förhörd av advokaten var tufft, man kände sig anklagad. Alla dumma frågor och antydningar. Ibland kändes det som om det var jag som var anklagad. Men min åklagare förklarade bra och sa att det är u hans jobb att göra så. Jag vet, men ändå...

Mina vittnen kom in och vittnade, en efter en. :). Först min förra åklagare och sedan Chefen. Advokaten var riktigt tuff mot dem men de klarade det bra. De visste ju vad som hänt, och då är det ju inte så svårt. Bara försöka minnas. Inte för att det är så lätt, det var ju längesedan nu. Men det är lättare att komma ihåg en sanning :).

Tack alla för ert stöd och uppmuntran. Det värmde!
Och tusen tack Malin Chefen Meekatt för att du stod ut med mig hela dagen och fick mig att skratta i allt det jobbiga. Och mamma som var med som stöd, även denna gången. Nu ska vi nog slippa rättegångar på ett tag ;)

Tomt i huvudet men en lättnad i kroppen. Det är över! Inte ens att vi fick böter på bilen fick jag ångest av. Var så glad att allt var klart och vi kunde åka hem. :) En mindre sten i "ryggsäcken".