Här sitter vi , jag på en stol i korridoren och Hanna väntar på att bli sondad. Även om hon bara har halva portioner och sitter och håller en ispåse så vinner sjukdomen fortfarande. Det går inte. Vi får höra att hon kommer aldrig att bli frisk om hon bara är här inne. Hon måste se friskmiljö. Och vi försöker. Hon får komma hem på permissioner nån timme och även fått sova hemma fre-lördag och lördag-söndag. Men igår fallerade det. Eftersom hon inte klarar av att jag lägger upp mellanmålet hemma så får vi bara vara hemma mellan målen. Igår hade sjukdomen tagit över helt och även när vi kom hem då letade hon efter vassa föremål hemma för att kunna döva sin ångest. Det blev bråk. Och hon rymde efter det. Jag följde efter med bilen och tillslut gick hon hemåt. Spydde på toaletten och vägrade följa med tillbaka till avdelningen. Eftersom polisen hämtat henne innan när hon rymt från avdelningen så visste hon att de kommer ifall hon inte följer med. Så tillslut följde hon med. När vi kom fram till avdelningen så hann hon gå iväg innan personalen hann fram. Men de fick tag i henne. Jag bröt ihop. Jag orkar inte mer... jag orkar inte!!!
Hon har bilder på sig själv när hon är som sjukast och visar dem och tittar på dem hela tiden. Jag har ändå trott att mobilen ger mer positiv än negativt... men nu efter snart 3månader och inget händer... Så gjorde jag som läkaren, personal och ätstörningspersonalen sa. Jag tog bort mobilen och hon fick ha ipaden istället. Där jag tagit bort alla bilder mm. Hon kan ändå ha kontakt med sina vänner.
Och nu hatar hon mig. Jag förstör hennes liv, jag har misslyckats som mamma mm. Och det blev precis som jag sa till läkaren mfl, nu vill hon inte ens prata med mig. Hon är jättearg på mig. Och här sitter vi instängda tillsammans, fredag till söndag. Trevlig påsk...
Jag försöker göra allt för att min dotter ska bli bra, Må bra. Men det är så tufft. Alla krav man har som föräldrar. Denna oron. Maktlösheten och ovissheten. Vem vet vad som är rätt att göra? Eftersom hon är inlagd med LPT så behöver jag inte vara rädd för att hjärtat och levern mm tar skada. Men kräkningar och skärsår skadar också. Tankarna hon har gör så ont att höra. Vad kan jag göra?
