Älskar att sova

Det finns inget bättre än att få krypa ner i sängen och veta att nu får man sova. Lägga sig och lyssna på en ljudbok tills man somnar eller ligga och titta i mobilen, facebook och instagram. När ögonen blir tunga kan man bara blunda.

Det är jobbigt att vara trött och svårt att aktivera sig när man är slut i kroppen och bara vill sova. Ännu svårare nu när det blir kallt. Då är det svårt att lämna den varma sängen...

Jag går ju upp innan barnen och väcker dem, frukost och ser till att de är iordning. Kör dem till skolan och sedan hem. Jag försöker gå minst 30min varje dag. Sedan kan det vara möte, söka jobb och snart, när arbetsförmedlingen fixat klart lapparna till min praktikplats inom vården, så blir det praktik. Tror eller hoppas att min trötthet blir mindre... att jag orkar mer.

Jag älskar att sova. Drömma mig bort. Även om mina drömmar mest är mardrömmar. Men vetskapen om att man kan sova, få somna.

Det känns som om tröttheten blivit värre nu efter sommaren. Det tar nog lite tid att ändra sina vanor och innan man kommer in i rutinerna. Barnens aktiviteter, läxor, planering mm. Vad ska vi ha för kvällsmat mm. Sedan gör ju tabletterna sitt med, man blir trött av dem också. 

På kvällarna när barnen somnat och man vet att man kan lägga sig i sängen. "Me like! :)"

Leva i nuet

Idag när Hampus klippte sig på Klippkompaniet i Mellbystrand pratade jag med en trevlig tant. Hon berättade att hon och hennes man bodde i en husbil. De hade bott i den i fyra år. WOW tänkte jag. Vad häftigt! De bor var de vill... så på hösten åker de mot Portugal. Det finns många ställplatser som inte kostar så mycket. Vilken frihet! :)

Hon berättade att de hyr ut deras hus ifall något händer och de inte kan bo i husbilen. Vilket liv :)

Så vill jag också bo, när barnen har flyttat. Det låter så mysigt. Att ha med sitt hus och kunna åka vart man vill. Varje dag blir ett äventyr.

Passa på innan man blir för gammal, då kan det vara för sent.

De gör ju helt rätt... leva i nuet!

På rätt väg

Igår fick jag chansen att se hur mitt framtida jobb se ut. :) Ödet... jag sökte på nätet och skickade ett mail, fick svar och igår var jag där, på ett äldreboende.

Idag gick jag bredvid och det kändes jättebra! Massa att ta in, namn, rutiner mm... Men jag trivdes! Det kändes så bra. Efter att jag gått bredvid ett tag ska jag praktisera där. Så jag lär känna de boende och personalen, lär mig rutinerna och testa på de andra avdelningar. Låter väl bra! :) Att kunna ta sig tid med de boende, sitta bredvid, hålla handen, läsa, spela kort mm.

Nu är det ju massa regler inom vården... så av med alla smycken och ... snyft ... hejdå mina naglar... Nu börjar ett nytt liv ;) arbetslivet ;) ...

Känner mig glad att jag hittade detta. Vilka  möjligheter :)

Många gånger ser jag mormor framför mig. Hon bodde ju också på ett äldreboende i slutet. Och det känns som om jag gör lite extra för de boende och hoppas att de som jobbade där gjorde det för mormor. Jag ger de boende det som jag vill göra för henne.

Saknar henne. Känns som att det var tack vare henne som arbetet blev lockande.

Nu är jag på rätt väg... Du finns i mina tankar.

Det är dags nu

Den sista tiden har jag känt att "Nu är det dags". Jag har fösökt fly till något, eller velat fly... få tankarna på annat.. Från att vilja ha en hona till Stampe så vi får kaninungar till en till hund... Men som tur är så är jag ju inte ensam om att bestämma... De fick mig att förstå att det är något annat som spökar... Och de hade rätt. Nu när jag bestämt mig för att testa på det jag gjort innan. Jobba med människor. Inte inom barnomsorgen, jag är inte där än... Men jag har blivit starkare och känner viljan att kunna jobba igen. Eftersom det inte är lätt att hitta jobb utan erfarenhet så ger jag upp. Jag har börjat fundera på att söka inom ålderdomshem. Eftersom jag jobbat länge på en gruppbostad, där äldre människor med handikapp bodde, så har jag ju lite koll :).

Jag gillar ju att hjälpa människor och detta kan nog vara något för mig. Att kunna ge... Jag såg ju vad mormor uppskattade fotspa mm. Lite beröring och någon som lyssnar. Att sitta bredvid och prata.

Jag har mailat verksamhetschefen och nästa vecka är han tillbaka på jobbet. Så jag håller tummarna att de behöver en som mig...

Att ha ett jobb är viktigt, känna sig behövd. Komma ut. Träffa folk och sedan den ekonomiska biten... det är rätt tufft ibland.

Det känns så skönt att ha en plan, ett mål. Och nu längtar jag tills jag får börja jobba. Äntligen!!! Jag är tillbaka igen!!! Efter dessa år. Jag som aldrig trodde att tabletterna kunde hjälpa mig. Men det har de gjort! :) och även hjälp av andra. Att jag fick jobba hos Malin Meekatt ett tag räddade mig. Jag är tacksam för den tiden men nu måste jag "stå" på egna ben och det känns kanon.

Jag tror på ödet. Och denna vägen hit har varit en läxa. En lärdom. Nu är jag redo! Redo att ta mig ut i jobbvärlden igen.

Nu är det dags :)