Stanna i drömmen

Jag har märkt att jag har svårt att göra mig av med saker. Till och med mailen. Hade över 1600 mail, från 2006. Då märker ni hur svårt jag har. Varför vet jag inte... Men nu har jag raderat ända till 2013. Det kändes bra. Det är likadant med barnens leksaker eller min gamla skolböcker. Har svårt att släppa taget. Känns lättare att städa undan, ställa undan än att slänga. Kanske därför mitt huvud är fullt med massa onödigt och min "ryggsäck" är så tung.

Hur många gånger har jag inte tänkt, Nu börjar jag mitt nya liv, med nytt tänkande... Denna gången klarar jag det. Men sedan räcker det med en liten sak och jag är tillbaka igen, fast med mer huvudvärk och tyngre ryggsäck. Jag tror att jag vet hur jag ska göra, men hör genom andra att mitt val inte är riktigt bra. Det går inte att döva sina känslor. Men visst är det skönt att slippa vara ledsen, slippa vara orolig och rädd. Kunna leva i nuet och gilla det. Inte fly. Men jag vill fly, vill bort. Bort från mina tankar och känslor.

Egentligen har jag ju det bra, har många runt omkring mig som "ser" mig och finns där, två underbara barn som får en att känna att man lever... på båda sätten ;). Ett fint hem, ett roligt jobb, fina vänner, men det är svårt att ha en lycklig känsla när kroppen bara vill lägga sig ner och drömma sig bort. Det känns som om jag lever i drömmarna ibland, och de är så verkliga. Jag borde vara glad. Borde vara nöjd och må bra. Det svåraste är bara att få känslan att stanna.

Men nu har jag fått order av läkaren att Nu är det allvar! Försöka sluta med de andra tabletterna, och det kommer bli tufft. Jobbigare än jag har det nu :(. Så nu har jag några tuffa månader framför mig...