Mycket händer

Första ljuset tänt, sedan andra och tredje... nu även fjärde. Veckorna går fort. Snart kommer dagen som vi förberett oss på i flera veckor... allt måste ju bli bra...

Mysigt med alla ljus och tomtar. Paket, julgodis mm... allt är färdigt... förutom maten, som bara ska inhandlas dagen innan :)....  Så det känns lugnt. Nöjd med de inköpte julklapparna. :)

Att få umgås med de som betyder mest ska bli så mysigt. Julmusik, god mat och förhoppningsvis massa skratt.

Det har varit tuffa månader, men det känns som om det går åt rätt håll nu. Att jag fått timjobb gör att det känns lite lättare, få känna sig nyttig och lite mer pengar gör en hel del... :) och ett jobb där jag trivs :).

Barnen har jullov nu. Idag var vi på Hampus uppgradering. Han var så duktig! Man blir så stolt. Roine klarade sig också, så rött bälte till honom :). Vi firade genom att åka till en pizzeria i Laholm. Det var jättelängesedan vi var ute och åt... Så det var extra mysigt och gott.

I lördags var vi i Gnosjö på julfest. God julmat och kända ansikten... :) Helt plötligt blev det bröllop :)... Vilken överraskning! Och så fint! Tänk att gifta sig efter att varit tillsammans i 28år... wow! Det är kärlek det! Så vackert!

Känns som om detta varit ett prövande år.. mina känslor har varit iobalans och jag har känt mig vilsen. Även ett positivt år, då jag hittat "mitt" jobb... och kanske mig själv... :) Jag hoppas att det blir ett lyckat slut... och en bra början på nya året.

Ny tradition ;)

Äntligen var det dags. I onsdags satte vi oss i bilen, jag och mamma, påväg mot Ullared. Min present till henne. En shoppingdag och övernattning. Som vi längat! Och vad lyckat.... och dyrt det blev ;) ... Konstigt att så många billiga saker kan bli så dyrt... Men nu är alla julklappar köpta och inslagna... perfekt att slå in alla paket på hotellrummet.

När vi kom fram "möttes" vi av Ola-Conny och Morgan... de stod och blev fotograferade. Så ett varm välkomnande ;) ...

Oj vad mycket det finns på gekås... helt otroligt! De har allt! Det har blivit så stort. Vagnen fylldes fort :)... Att få shoppa hur länge man vill och ingen stress, jag mådde riktigt bra :) ... Mamma däremot fick för mycket av det "goda" och fick sätta sig några gånger... det blir kaos i huvudet, säger hon. Men hon har lärt sig vad hon ska göra när detta händer.

Vi bestämde en tid, och då träffades vi, antingen kollade vi bara vad vi hittat eller så åt vi. Det kändes bra att åka en trappa upp och lämna vagnen en stund.

Tiden gick fort, och när plånboken tömts... gick vi till hotellet.. :)

Som tur var så fanns det en vagn som vi kunde fylla våra kassar i :)... så vi fick med oss allt till rummet...

Vi hade köpt med oss massa gott att äta... men när vi väl skulle äta... orkade vi inte... vi öppnade en twistpåse och julmust... Tittade på Bonde söker fru och slog in paket... Mysigt!!!

Sängen var jätteskön och vetskapen om att vi skulle få sova här och få shoppa morgonen efter gjorde så att vi somnade med ett leende :) ...

Det var ett lyckat födelsedagsfirande :)... en ny tradition kanske... perfekt att få julklapparna köpta och inslagna :) och få umgås bara jag och mamma...

NovemberMys

Sista helgen i november.  Det börjar mörkna tidigt nu. Då är det mysigt att tända alla ljusen. Det blir en sån värme. Det blir så mysigt. Kaminen är tänd också. Mysfaktor ;). Jag får ett lugn i kroppen. Ett glas vin till håller kvar känslan.  Barnen blir lugnare också. De leker lite lugnare.

Min man har lagat lite mat och vi har börjat prata lite mer. Ser framtiden igen. Men det tar tid att bygga upp något igen. Det märks att vi är påväg åt rätt håll, samma håll igen.

Så idag känns det som en mysig novemberkväll :) ...

Man får ta vara på den känslan. :)

Lite vardagslyx

Igår var jag i Halmstad hos "Saras Skönhet". Jag hade fått tips av Malin "Meekatt" Birgersson.  Så jag blev så sugen... slippa mascara, rengöring och ändå se sminkad ut... :)

Jag fick ligga och blunda i ca 2h. Lugn musik och bara vara... det är lyx för en trött småbarnsmamma som jobbar ;).

Resultatet blev jättebra! Så nöjd! Är nog fast nu...

Att förlänga naglarna går ju tyvärr inte längre, då jag jobbar inom vården. .. men ögonfransarna går ju :) ... och minska tid på toaletten, betyder längre sovtid ;)

Hampus märkte att ögonfransarna var annorlunda. -Du ser ut som en sån japan, de har så länga fransar...

På jobbet märkte de det också. :)

Tack Sara www.sarasskonhet.com för ett trevligt bemötande och ett bra resultat! :)

Hittat rätt!

Nu börjar det gå mot sitt slut. Jag har varit här i tre månader nästa vecka..  sedan börjar jag på timmar.

Jag är så glad att jag hittade hit. Detta jobbet har gett mig så mycket. Jag har fått känna mig behövd och viktig.

Att se framstegen de gör, de boende... när man märker att det man gjort varit till nytta. Ett leende man får av dem, de har accepterat mig. De känner sig sedda och trygga i mitt sällskap.

När söndagen kommer, är det inte den jobbiga känslan som kommer... utan lite längtan... Längtan till jobbet, till arbetskamraterna och de boende :)... Inte att gå upp tidigt,  för det är fortfarande jobbigt... men att trivas på jobbet och det man gör.

Alla jobb har ju sitt negativa... och jobbigt. På detta jobbet kan man mista personer som man lärt känna... och ändå fottsätter jobbet... det tar nog tid att lära sig det...

Jag hoppas att mitt timvik som börjar i december leder till något längre vikariat.  Så man får behålla rutinerna och inte kommer ifrån det...

Att jobba med människor är något speciellt.  Man måste vara lyhörd och kunna lyssna. Mycket är logiskt tänkande.
Att fått vara en extra personal så länge känns jättebra. Jag har fått lära känna de boende och deras rutiner i min takt... det har blivit naturligt. Och att hjälpa dem med olika aktiviteter,  som Bingo, memori, gymnastik, handmassage, läsning, gå ut, prata, lyssna, finnas där och skoja med dem... det har gett dem mycket. Det har blivit stor förändring. Jag tycker att alla arbeten skulle få ha en extra som kan underlätta för både arbetarna och de boende. Att inte känna sig ivägen eller göra de arbetande stressade. Utan ett extra handtag.

Jag är så glad att jag hittade hit, hittade rätt!

Ett år av saknad

Nu är det november,  ett årsedan du lämnade oss.  Vi saknar dig! Ett helt år utan att fått höra din röst. Du har missat så mycket. Vi missar dig.

Jag ser dig hos de boende på jobbet,  de påminner om dig på olika sätt. Jag ger dem lite extra och tänker på dig. Ibland gör det så ont. Det var ju dig jag skulle hålla handen, sitta och prata med. Berätta om barnen och lyssna på dig.

Hatar cancer!  Som så många andra.... Cancer, du tog mormor ifrån mig.

Gnosjö är inte detsamma utan dig... det är tomt. Nu ligger du på kyrkogården... Det är inte rätt. Du skulle vara här!

Även om jag vet att det var det bästa för dig, att få slippa lida... var det inte bäst för oss.  Saknar dig!

Jag ser kort på dig... och det känns så overkligt... du har ju alltid funnits. .. och nu är du borta.

Ett år... ett år av tomhet. Nästa år är ett nytt år. Dina minnen slutade 2013...

Tänker på dig!  Och det gör ont!

Ett år utan dig... Ett HELT år...

Saknar dig mormor!

Som en blomma

Som en blomma som ser vissen ut plötligt blommar igen, så kan livet kännas. Det blir inte en likadan blomma, men den blommar. Ibland blir blomman inte lika fin som förra men kan även bli finare... Känslor är likadana. De kan försvinna men sedan så smått komma tillbaka. Inte samma känsla men annorlunda. Ibland slänger man blomman när den ser vissen ut, medans andra behåller den och hoppas på ny blomning. Denna gången behöll jag blomman, och får se hur länge den blommar. Vissnar den igen så vet jag inte om jag slänger den...

Lyser upp

Hösten har sina fördelar.  När mörkret kommer får jag tända mina ljus. Älskar ljus. Det blir så mysigt. Och alla dessa värmeljus"hållare" i alla former. Doftande ljus och olika färger. Mönster som blir runtomkring. Man blir glad.

Hösten gör det även tillåtet att krypa ner i soffan med en filt. Varmchokladmjölk och en ljudbok. Det är ok att lägga sig tidigare. Krypa ner i en varm säng. Att det är ännu jobbigare att gå upp morgonen hör väl till.
Bladen på träden är så vackra. De röda, gula och oranga... de är så vackra.

Man får ta på sig lite mer kläder och även ha jacka på sig...

Regnigt höstväder är inte kul... men en solig höstdag är underbart...

Så ikväll ska alla ljusen tändas och vi ska titta på "så mycket bättre".

En höstig lördagskväll i oktober. 

Inte bara mamma

Klockan ringer... det är varmt i sängen, kallt på golvet... vill ligga kvar! Men det får jag inte... jag har ett "ställe" att åka till, ett "jobb"...

Förutom morgonen så känns det så bra. Även om det bara är praktik än så länge. Men att känna sig behövd och nyttig är en härlig känsla. Att vara någon mer.

Att få jobbarkompisar och känna att man gör ett bra jobb. INTE BARA MAMMA. Jag har ett namn och jag har en annan uppgift. Andra diskussioner och på rasten har man verkligen rast ;) ...

Trivs så bra på jobbet på ålderdomshemmet.  Känner att jag kan ge så mycket. Det lilla extra till de som behöver det. Ibland vara den som lyssnar och ibland en lugnande hand.

Äntligen har jag varit där så länge så jag känner mig hemma och känner mig trygg. Jag kan rutinerna och det känns som om jag känner de boende. :)

Inte Bara Mamma !

Saknad

Åh vad jag saknar dig! Det har snart gått ett år... helt otroligt.. du är ju ändå så nära. Du fanns ju nyss...

På mitt jobb ser jag dig överallt. Jag gör mitt bästa för de boende och tänker på dig. Du finns i de alla.

Ibland får jag hålla tårarna tillbaka. Då känslan är för stark.

Saknar dig så!

Min mormor!

Att förlora någon som alltid funnits ... det gör ont...

Saknar dig så! Har så mycket att berätta!

Att det kan göra så ont att sakna...

Hampus fick ett kort av din syster när han fyllde år . . Och det gjorde så ont...

Jag skickade ett tackkort på barnen och skrev om dem... att skicka till dig var första tanken..  men du är borta... Jag saknar dig mormor! !!! SÅ MYCKET!

Värsta grannen!

Jag förstår inte hur en människa, om man nu kan kalla henne det... kan vara så ond. Så elak. Hon blänger och pratar skit. Hennes barnbarn som är inneboende där gör likadant hon. När jag körde förbi idag stod de och blängde och mimade elakt. De försökte se tuffa ut. Jag fattar inte varför de håller på så här. Det är ju så sjukt.

Allt började med att grannens man skulle bygga vårat hus. Han glömde berätta en liten detalj. .. att han hade lungcancer. Det fick vi reda på av elektrikern några veckor efter det att de börjat. Ibörjan gick det bra men ju mer han var på sjukhus och blev sämre så förlorade han ju penger ... så då försökte han spara in på allt... och det märktes genom "fuskbygge" som vi sedan fick bevisat... förseningar mm. Eftersom vi visste att han var sjuk så bråkade vi inte... men visst var vi besvikna. Många onödiga kostnader flr oss och vi fick hyra ett hus eftersom vi helt plötsligt inte kunde bo i huset, som vi kommit överens om att vi skulle. Men planen lyddes inte. Inte heller då bråkade vi, vi flyttade på oss och hoppades på det bästa. ... Men det blev bara värre... han gjorde huset halvfärdigt och byggde andra hus. Och så har han mage att skicka oss till kronofogden för att vi inte betalade hela summan... den skulle ju betalas när huset var färdigt... och det hade vi bevis på att det inte var...

Han låg för döden och fortsatte att bråka med oss. Vi ville inte bråka utan ville stryka ett streck över det. (Pga att han var sjuk och att vi var grannar) men det gick han inte med på... Även om vi hade bevisen på vår sida....

Han avled och då fortsatte frun att bedriva detta. Hon som aldrig varit inne hos oss eller varit med överhuvudtaget taget... så där började hatet mot oss.

Och sedan har det bara fortsatt. När vi beklagade sorgen var hon så elak tillbaka.  Hon anklagade oss för att vara de hemskaste människor i hela världen. ..

Hon hälsar inte på barnen när de hälsar. Hennes barnbarn kallar våran hund för den fula hunden...

När skräp hade blåst in på hennes tomt och jag skulle hämta det... eftersom det var vårat julpapper som blåst ut ur soptunnan. Då stod hon på sin balkong och skällde ut mig... jag fick ju inte gå på hennes tomt mm. Vi var tattare och hade slängt skräp på hennes tomt... Hon var så elak. När jag kom in och bröt ihop så dåg barnen detta. Det var första gången barnen förstod att grannen inte var snäll. Vi har hållt tyst om det innan.  Men nu gick det inte att dölja.

Mycket mer har hänt. Jag förstår inte varför hon fortsätter att vara så elak...

Hanna sa en dag. (Vi hade tårta över) kan jag få ge en bit till grannen så kanske hon blir snäll. ...

Det är hemskt att det ska vara så här...
Värsta grannen....

Någon som har en värre granne?

Från liten till ... åtta

På fredag fyller Hampus år. Åtta år och andra klass.

Min fina kille! Du har inte bara växt på längden utan också som människa. Du har förändrats så mycket... Särskillt under detta året. Du läser och skriver, räknar och löser problem. Du har ett härligt skratt som smittar av sig. Du pratar ... från det att du vaknar till det att du somnat. Du har många funderingar och tankar. Du kan mycket. Visst bråkar du och säger fula ord... men när du lugnat ner dig och enligt dig blivit förstådd så är du en helgo kille. Jag älskar dig!

Eftersom du är första barnet har du fått vara våran "försökskanin". Tror att vi var lite för överbeskyddande... vi var ju så rädda om dig. Du har nu tuffat till dig och det märks på alla volter, karaten och på simningen. Du dyker och simmar. Du har vilja och du kämpar.

Från att vara den som sprang sist på uppvärmningen är du nu bland de första. Du lär dig fort och att se dig på karaten är riktigt kul.

Du är en känslig kille innanför din ibland tuffa attityd. Du visar din kärlek och är glad för det mesta.

När du leker med din lillasyster kan ni leka länge. Även om det ofta blir lite bråk... men syskonbråk hör ju till.

Du kan hålla en hemlighet, tex paket.

En duktig kille med hjärtat på rätta stället :)

Så stolt! Och lycklig över att få vara din mamma.

Vi lär oss varje dag, både du och jag. Jag har mycket att lära. Tålamod är det som jag måste kämpa med mer. Du har lärt mig en massa.

Min lilla kille är snart min åttaåring... :)

Jag älskar dig!

Hittat hem

Fredag igen... Nu har jag "jobbat" praktiserat på ålderdomshemmet i tre veckor. Åh vad jag trivs! Känns så bra nu när jag lärt känna de boend och personalen. Lärt mig en hel del. Visst kan det vara tungt och vissa saker kanske inte är drömsysslan... men de boende  :) att kunna ge dem det lilla extra. En kram, hålla handen, lyssna, prata, skratta med dem och se till att deras vardag blir lite bättre ;) ... Idag målade vi med vattenfärg :) ... eftersom jag är en extra personal så kan jag ge dem den tiden :)... och vad kul att se dem. Endel tyckte att det var riktigt roligt ... då känns det så bra! Jag har hittar hem!

Att säga trevlig helg och -ses på måndag. Vilken känsla... bara de som varit arbetslösa länge vet vilken stor betydelse detta är.

Visst är man trött när fredagen kommer men man värdesätter helgen ännu mer... och ändå är det ok att gå till jobbet på måndag. Trodde aldrig jag skulle komma hit... men nu är jag här! :)

Hej då!

Hörde på nyheterna att sommarvärmen är slut nu... Vilken sommar vi haft. Vilken värme. Det har ju varit många sköna dagar med sol och bad :) grilla och sitta ute på kvällen.

Barnen har nästan tröttnat på värmen, de går hellre in nu. Och jag håller med lite. Det är jätteskönt att sitta i solen och bara lata sig... men när man ska jobba så är värmen riktigt jobbig. Tror aldrig jag har svettats så som denna sommaren... Att jobba och det är lika varmt inomhus så får man nästan panik. Så jag tror att det kommer bli lättare att jobba när det svalnar av...

Kvällarna blir mörkare och då tänder jag ljus här hemma. Det blir så mysigt! Älskar ljus!

Hejdå sommaren! Tack för en kanonsommar! Hoppas att vi fått med oss ljuset nu till hösten.. så vi är "laddade"...

Min dag

Igår fyllde jag 32... jag som nyss var 20 ;)... Tiden går och mycket händer. Detta var min första födelsedag utan mormor. Hon brukar alltid skicka kort och ge någon present. Hon brukade alltid finnas där, hålla koll på namnsdagar mm. Nu är telefonen död, liksom mormor.

Att fylla är något särskilt... Att bli uppvaktad och visst är det roligt med paket och blommor. Min dag :) .

Denna födelsedagen jobbade (praktiserade) jag på ålderdomshemmet i Båstad. Och jag trivs. Har lärt känna de boende nu och kan endel rutiner mm. Börjar känna mig hemma. Känna sig behövd. När man till och med blir rörd till tårar för att en (som jag trodde inte kunde prata) tog min hand och kramade den och sa ; vad varm och go du är... Vi satt ute. Kände att mina tårar kom. Även på henne.  Är man för känslig då eller har jag helt enkelt valt rätt jobb ;) ... Att se dem le, är en underbar känsla.

Mamma hade köpt varsin laxbakelser och blommor. Så fina! Min mamma känner mig ;)... Brorsan och hans familj var även de med på blomman. De kommer hit på lördag. Jag längtar! Är lyckligt lottad! En underbar familj...

Barnens paket var jag så nyfiken på.( De hade fått varsin hundralapp och fått gå in på Guldfynd. Kassörskan lovade att hjälpa dem lite. Jag gick ut och väntade. Efter minst 20min kom de ut, nöjda och hemlighetsfulla. Ett stort rosa paket och en kasse med två mindre. ... ) Jag öppnade och i det stora låg det en plastros :)... och i de mindre låg det ett halsband med en panda och ett par öronhängen till... även en lott. Så roligt att se vad de valde. Pandan glittrade och var så söt :) ... Fick även kläder av barnen som Roine fixat. De kan bevara hemligheter de. Vi åt pärontårtan. Mmm så god den var. Med mandelmassa. Kongresstårta hette den. Jag köpte den på Maxi, sjähästen i Mellbystrand.

Blev så glad över alla paketen. Särskillt smyckena av "kristall". Hjärtan :) ...

Hampus önskade stuvade makaroner, så jag gjorde det och mamma gjorde biffar.

Sedan var det dags för föräldrarmöte.

En lång lyckad dag... och en 32åring med trötta ögon och ben ... somnade gott!

Älskar att sova

Det finns inget bättre än att få krypa ner i sängen och veta att nu får man sova. Lägga sig och lyssna på en ljudbok tills man somnar eller ligga och titta i mobilen, facebook och instagram. När ögonen blir tunga kan man bara blunda.

Det är jobbigt att vara trött och svårt att aktivera sig när man är slut i kroppen och bara vill sova. Ännu svårare nu när det blir kallt. Då är det svårt att lämna den varma sängen...

Jag går ju upp innan barnen och väcker dem, frukost och ser till att de är iordning. Kör dem till skolan och sedan hem. Jag försöker gå minst 30min varje dag. Sedan kan det vara möte, söka jobb och snart, när arbetsförmedlingen fixat klart lapparna till min praktikplats inom vården, så blir det praktik. Tror eller hoppas att min trötthet blir mindre... att jag orkar mer.

Jag älskar att sova. Drömma mig bort. Även om mina drömmar mest är mardrömmar. Men vetskapen om att man kan sova, få somna.

Det känns som om tröttheten blivit värre nu efter sommaren. Det tar nog lite tid att ändra sina vanor och innan man kommer in i rutinerna. Barnens aktiviteter, läxor, planering mm. Vad ska vi ha för kvällsmat mm. Sedan gör ju tabletterna sitt med, man blir trött av dem också. 

På kvällarna när barnen somnat och man vet att man kan lägga sig i sängen. "Me like! :)"

Leva i nuet

Idag när Hampus klippte sig på Klippkompaniet i Mellbystrand pratade jag med en trevlig tant. Hon berättade att hon och hennes man bodde i en husbil. De hade bott i den i fyra år. WOW tänkte jag. Vad häftigt! De bor var de vill... så på hösten åker de mot Portugal. Det finns många ställplatser som inte kostar så mycket. Vilken frihet! :)

Hon berättade att de hyr ut deras hus ifall något händer och de inte kan bo i husbilen. Vilket liv :)

Så vill jag också bo, när barnen har flyttat. Det låter så mysigt. Att ha med sitt hus och kunna åka vart man vill. Varje dag blir ett äventyr.

Passa på innan man blir för gammal, då kan det vara för sent.

De gör ju helt rätt... leva i nuet!

På rätt väg

Igår fick jag chansen att se hur mitt framtida jobb se ut. :) Ödet... jag sökte på nätet och skickade ett mail, fick svar och igår var jag där, på ett äldreboende.

Idag gick jag bredvid och det kändes jättebra! Massa att ta in, namn, rutiner mm... Men jag trivdes! Det kändes så bra. Efter att jag gått bredvid ett tag ska jag praktisera där. Så jag lär känna de boende och personalen, lär mig rutinerna och testa på de andra avdelningar. Låter väl bra! :) Att kunna ta sig tid med de boende, sitta bredvid, hålla handen, läsa, spela kort mm.

Nu är det ju massa regler inom vården... så av med alla smycken och ... snyft ... hejdå mina naglar... Nu börjar ett nytt liv ;) arbetslivet ;) ...

Känner mig glad att jag hittade detta. Vilka  möjligheter :)

Många gånger ser jag mormor framför mig. Hon bodde ju också på ett äldreboende i slutet. Och det känns som om jag gör lite extra för de boende och hoppas att de som jobbade där gjorde det för mormor. Jag ger de boende det som jag vill göra för henne.

Saknar henne. Känns som att det var tack vare henne som arbetet blev lockande.

Nu är jag på rätt väg... Du finns i mina tankar.

Det är dags nu

Den sista tiden har jag känt att "Nu är det dags". Jag har fösökt fly till något, eller velat fly... få tankarna på annat.. Från att vilja ha en hona till Stampe så vi får kaninungar till en till hund... Men som tur är så är jag ju inte ensam om att bestämma... De fick mig att förstå att det är något annat som spökar... Och de hade rätt. Nu när jag bestämt mig för att testa på det jag gjort innan. Jobba med människor. Inte inom barnomsorgen, jag är inte där än... Men jag har blivit starkare och känner viljan att kunna jobba igen. Eftersom det inte är lätt att hitta jobb utan erfarenhet så ger jag upp. Jag har börjat fundera på att söka inom ålderdomshem. Eftersom jag jobbat länge på en gruppbostad, där äldre människor med handikapp bodde, så har jag ju lite koll :).

Jag gillar ju att hjälpa människor och detta kan nog vara något för mig. Att kunna ge... Jag såg ju vad mormor uppskattade fotspa mm. Lite beröring och någon som lyssnar. Att sitta bredvid och prata.

Jag har mailat verksamhetschefen och nästa vecka är han tillbaka på jobbet. Så jag håller tummarna att de behöver en som mig...

Att ha ett jobb är viktigt, känna sig behövd. Komma ut. Träffa folk och sedan den ekonomiska biten... det är rätt tufft ibland.

Det känns så skönt att ha en plan, ett mål. Och nu längtar jag tills jag får börja jobba. Äntligen!!! Jag är tillbaka igen!!! Efter dessa år. Jag som aldrig trodde att tabletterna kunde hjälpa mig. Men det har de gjort! :) och även hjälp av andra. Att jag fick jobba hos Malin Meekatt ett tag räddade mig. Jag är tacksam för den tiden men nu måste jag "stå" på egna ben och det känns kanon.

Jag tror på ödet. Och denna vägen hit har varit en läxa. En lärdom. Nu är jag redo! Redo att ta mig ut i jobbvärlden igen.

Nu är det dags :)

En tid av oro, sorg och lycka

Nu är det snart fyra årsedan som mardrömmen drabbade våran familj.

Det började med att mamma hade otrolig ont i huvudet. Det blev bara värre och värre, men hon trodde att det skulle gå över med lite vila. Envis som hon är så ville hon inte till läkaren. Det är bara lite stress, det går över... men dagarna gick. Tillslut ringde hon till vårdcentralen, där de sa att det inte kunde vara något farligt utan att hon skulle ta lite tabletter och om det inte släpper så skulle hon åka in. Men som sagt är mamma envis... Så efter nästan en vecka blev det värre. Hon slutade prata och hade en handduk över ögonen ... när hon ramlade ner från sängen och inte kunde ta sig upp körde Mikael, hennes man, in henne till akuten i Halmstad.

Vilken oro, väntan på att de skulle ringa och berätta hur det gick. En jobbig väntan.

Telefonen ringde; mamma var påväg med ambulans till Lund.. med blåljus... Det var allvarligt. En hjärnhinneblödning. Det verkade som hon fått flera blödningar...

Känslan av panik och en riktig mardröm. Att kanske förlora min mamma. Någon av det värsta som kan hända.

Att ringa runt och berätta var hemskt. Brorsan och hans fru satte sig i bilen med detsamma och började åka till sjukhuset, även om det var sent...

Jag bara grät och grät... Ringde till Malin, en vän, och hon hämtade mig och vi åkte till havet. Vi satt där i bilen... länge... och jag bara grät och grät.. Malin som förlorat sin mamma några år innan, visste känslan och lät mig vara ledsen och tycka att livet var orättvist och hemskt. Hon sa inte att det går över och du kommer må bra, utan -gråt du, det är det värsta som kan hända och du har rätt att gråta och vara arg... det är jobbigt och kommer vara jobbigt, men du kommer klara det... men glöm inte av att äta... du kommer inte må bättre av att svälta... Den stunden i bilen betydde så mycket, Tack Malin, Meekatt. Just då ville jag ta med barnen i en luftballong och bara försvinna....konstig tanke... men återigen ville jag fly från smärtan...

När man ser något jobbigt på tv så kan man bara tänka ... detta är bara film... men detta som hände var en skräckfilm som var på riktigt... Detta hände... jag kunde inte stänga av eller välja något annat...

Mikael kom hem på natten och jag följde med till Lund dagen efter. Brorsan och Antonija var redan där. Mamma skulle opereras. Allt kändes så meningslöst, ville bara ha mamma tillbaka... ville bara sitta och vänta på att mamma skulle vakna upp. Men vi var tvungna att äta och operationen kunde ta tid... Men man kände inte för någonting. Kände även att det var onödigt att fota... för vem ska jag då visa dem?

Så vi fick vandra omkring i Lund. Men inget smakade och vi bara ville att tiden skulle gå.. vi tände ljus i Domkyrkan och önskade att allt skulle gå bra.

När tiden började närma sig gick vi tillbaka till sjukhuset, satt i väntrummet och väntade... oro i kroppen och rastlöshet... att vänta .... vänta på vad?! Brorsan gick ut i korridoren och tittade bortåt och sedan åt oss. Han skakade sorgset med huvudet... jag fick panik, vaddå nej... klarade mamma inte sig... -vadå nej, sa jag. Brorsan menade att det inte var hon som kom... Pust! Hjärtat lugnade sig lite...

Operationen hade gått bra och mamma höll på att vakna upp. Hon hade haft änglavakt. Inte många som klarar sig. Nu får vi bara ta en dag i taget. Vi visste inte då hur varken tal eller rörelser skulle bli. Men hon var nu opererad. De hade gått in genom ett hål i låret upp till hjärnan... helt otroligt... oron satt kvar men för varje dag hon fick tillbaka sin styrka så kändes det lättare.

Det var tomt hemma. Någon saknas. En stol tom. Påminnelse hela tiden. Barnen frågade mycket och saknade sin mormor.
Varje gång telefonen ringde hoppade man till. Var rädd att få samtal från sjukhuset om att mamma blivit sämre.. 

När mamma kunde prata igen tog vi med barnen dit. De kramade om henne. Det syntes att de saknat henne.

Rädslan att mamma hade förändrats helt var jobbig. Tänk om hon inte skulle gilla sina barnbarn längre eller glömt dem... Många tankar.

Tänk vad fort livet kan förändras. Du vet aldrig vad som kommer hända. Allt kan försvinna på en sekund. Det liv du lever idag kan bli helt annat imorgon...

För var dag som gick blev mamma bättre och bättre. Men rädslan som födds försvann aldrig från min kropp... Finns kvar än...

Att de små framstegen kan göra en så lycklig. Från talet till att hon satt upp till att hon tog sina steg...

När mamma en dag berättade att hon fick komma hem blev jag rädd. Tänk om hon får tillbaka det. Hon hade ju fortfarande ont i huvudet och var trött. Men det kändes bra att ha henne hemma igen. Vilken resa. Vilken lycka att hon klarade sig. Sådan otur som vi haft med massa dödsfall och tråkigheter. Att det var våran tur att känna lycka... även om rädslan finns kvar.

Beslut

Livet är konstigt, eller tankarna... Jag som alltid har fått panik vid tanken på att bli gravid igen, börjar tänka för och nackdelar. Kan bero på att jag lyssnar på ljudboken om Cecilia Lund... en barnmorska och alla bebisar som föds.

Jag har börjat tänka tanken... nu eller aldrig. Åren går fort. Men Hanna är 6år nu och Hampus blir 8år, så hoppet är redan stort. Visst kan man få mycket hjälp av barnen, men tiden att räcka till för alla känns ju redan knapp.

Jag har haft jobbiga graviditeter och tyckte att det var jobbigt att bli tvåbarnsmamma. Och eftersom mitt tålamod och energi inte hunnit ifatt än så är det ju en dum tanke. En till, tre barn. Nej, det är bara mina dumma tankar. Jag är nöjd. Jag vill inte gå och vara gravid, eftersom de tiderna var otroligt jobbiga. Likaså förlossningarna. Nä, jag skakar bort tankarna. Jag vet ju att vi är nöjda med två. Det krävs mycket, både tid och ork. Att finnas och att se dem... Hitta på saker, läsa och lära dem saker. Förbereda dem för vuxenlivet mm. Det är ju redan fullt upp.

Jag tror att det är ljudboken som fått igång mina tankar. Och att veta att man aldrig ska ha fler barn. Aldrig få känna det nya livet på sin kropp, ett nytt liv att älska. Känslan känns konstig, även om jag vet att jag inte skulle våga igen. Ett beslut som är avgörande för min/vår framtid. Men för oss är beslutet rätt, att vara nöjd med det vi har.

Drömmarnas Trädgård

Jag, mamma och barnen gjorde ännu en utflykt till vårt nya favoritställe Norrvikens Trädgård. 

Att gå omkring och se alla vackra växter är som ett lugn för själen. Man bara andas in den friska luften och ögonen vilar på alla vackra färger. 

Barnen trivs, de springer omkring och klättrar i träd, letar efter grodyngel och smyger i skogen. De tycker också att det är vackert. 

Att man kan få ett sådant lugn i kroppen. Man känner sig glad. 

Norrvikens Trädgård är mitt/ vårt nya paradis :) 

Det finns även en lekplats och ett café. På taket i caféet hänger vindruvor och andra växter. Utsikten var så vacker. 

Drömmarnas Trädgård :) 

En dag, Din dag

Idag skulle mormor Iris fyllt år. Men detta året är hon inte med oss. Det känns konstigt och jobbigt. Man blir påmind om att hon inte finns hos oss... Saknad! Hon saknas oss ... Barnen börjar också känna saknad, oro och längtan. Att ha så mycket att säga och ingen att säga det till. Minnerna kommer mer och mer.. Tiden innan cansern. Hon var speciell, hon var min mormor... Hon älskade sommaren, falkenberg och havet. Och barnbarnsbarnen såklart! :)

Tittar på album på dig och minns, hur du va... Saknar dig! Tänk vad mycket vi varit med om tillsammans.

Tänker på dig extra idag... grattis mormor!

En speciell dag

I tisdags var det skolavslutning. 

En stor dag. Efter sommaren börjar Hampus tvåan och Hanna förskoleklass. 

Jag kommer ihåg mina skolavslutningar. Mamma och mormor var alltid med. Fick en blomma av mormor och mamma hade gjort en tårta. Dagen kändes alltid speciell. Glädje! :) Den känslan vill jag att barnen ska få också. 

Jag hade bakat en rulltårta med vaniljkräm i. 

Att se vilket jobb både personal och elever hade gjort var roligt att se. Man såg att de hade övar mycket både på dans och sång. Vilket jobb lärarna gör :) och när man ser glädjen i barnens ögon, ler man själv. En känsla med skolavslutning. 

När klockan slog "sommarlov" såg man lyckan i barnens ögon. :)  Och detta året kändes det extra bra, då man vet att Hampus får behålla sina Goa fröknar. :) 

När vi kom hem och jag skulle lägga på grädde och jordgubbar på rulltårtan började bråket... (Det hade jag inte räknar med... Det är ju sommarlov nu :/ ) men båda barnen skulle "leka" med både jordgubbar och grädde, så det blev lite kaos. De ville inte hjälpa mig utan göra sitt eget, så det var grädde överallt ... Men när köket var städat och vi fikade kom sommarkänslan tillbaka... Sommarlovskänslan ... :) Nu är det sommarlov! :) 

Ett livslångt lärande

Sommarlovet närmar sig, men med lovet innebär även krav från oss föräldrar. Eftersom Hampus går i ettan så är det mycket som vi måste fortsätta med så han inte kommer efter eller glömmer.

Matten, lilla minus och lilla plus ska kunna räknas fort... Vi övar för fullt med tidtagare ... På 6minuter ska båda stencilerna klaras... Försöker förklara att när det är på tid så kan han inte rengöra sitt suddgummi, eller sitta och dagdrömma... Känner mig elak, men har ju även krav från skolan. Vill ju inte att han ska komma efter... Han räknar ju rätt, så jag tycker att han är duktig! Men det ska gå fort också...

Även läsningen ska förbättras. Få honom intresserad. Och läsa mer flytande. Själv tycker jag att han kan läsa, men tydligen ska det vara flytande läsning. Även detta för att han inte ska hamna efter. 

Jag tycker att personalen är jätteduktiga och det känns bra att de bryr sig om barnen. De har ju sina regler att gå efter. Och de berättar på ett bra sätt. :) Men ändå känner man sig dålig som förälder. Vi skulle ha läst mer, (vi försöker att läsa en bok varje kväll) låtit honom läsa mer. Fått honom mer intresserad... Räknat mer och pratar mer "matte".... Problemet är att han har svårt att konsentrera sig, eller VI har problem med att göra det intressant ... Är väl sanningen... 

Jag är stolt över Hampus, han har lärt sig så mycket. Men får nog lära mig att när de går i skolan så kan man bara bli bättre... Man blir aldrig helt färdig, alltid något att jobba på. Det är ju bra, men känslan av att man som förälder har gjort rätt/tillräckligt får man nog "glömma"... Får lära mig att leva med det ;) ... 

Men efter samtalet blir man mer motiverad och nu ska vi kämpa så att han hittar sin motivation :) 

Ett tips jag fick, att hitta en lättläst bok som har en serie. Även att man turas om med Hampus att läsa. 

Så förutom att sola, bada, äta glass, meta krabbor mm så får vi lägga till läsning och matte ;) 

Glad sommar! :) 

Vi är alla olika

 Väskorna är tunga, solen het, svetten rinner längst ryggraden och solglasögonen immar igen. Backen känns som en evighet och stegen små myrsteg. Äntligen framme vid rummet. Pust! Utsikten är underbar. Havet! :) ... Packa upp allt ur väskan och på med badkläderna ... De sitter åt. Svettig och svullen tar jag på mig en strandklänning för att skyla lite. Fast helst av allt jag bara velat kasta av mig kläderna och hoppa i havet. Väl framme vid stranden hittar vi några lediga solstolar, jag tittar mig omkring. Så mycket människor... Alla dessa olika kroppar. Deras passar mera i bikini än min... Funderar först på att ha klänningen på, men det är verkligen hett och svetten rinner. Jag måste bada. Osäkerheten dyker på och jag vill hem... Inte riktigt! Men en tom strand, bara för mig... 

Tillslut har klänningen åkt av och står nu som ett fån i bikini... Känns det som. Nu ska jag bara ta mig ner till havet, utan handduk som skyler. Vägen känns lång. Jag är varm. Havet lockar! Jag tar mig till vattnet, framme! Jag klarade det! Jag känner det svala vattnet mot benen, fortsätter ut. Så skönt! Så svalkande! Åh älskar havet! Jag doppar mig, lite, vill ju inte få salt i ögonen och inte blöta ner hela håret, men jag doppar mig och simmar lite... 

Efter en stund börjar det bli lite kallt. Jag vill torka i solen, ligga i solstolen. Jag tittar upp mot stranden. Oj, vad mycket folk. Usch, nu ska jag upp mot alla .., dömande blickar som tycker att man borde ha tränat, ätit mindre och säkert varit någon annanstans. Mina tankar, mina känslor... Jag försöker skynda mig till solstolen utan att gå för klumpigt.. Och sätta sig utan att välta stolen... Jag klarade även detta, och överlevde. 

Visst är det sjukt! Att tänka så? Är jag ensam om detta eller finns det fler. Man känner sig naken och utlämnad. Ser alla andra som ser så säkra ut. Visst ser man alla olika kroppar och vet att alla är olika och man FÅR se olika ut. 

Det tar några dagar innan man kan ta bort dessa tankar. Att bara njuta och försöka vara nöjd med sig själv. Men det är nu man skulle behöva en röst som peppar och säger att du är Ok som du är... Du är Du! 

När den känslan väl har kommit är det underbart på stranden och i havet. Man ser olikheterna och tänker, ok... 

Alla är olika, olikheter är bra. Stora som små... Vem är perfekt? Vad är perfekt. Det som är perfekt i andras ögon kanske inte är det i mina... Vem bestämmer hur man ska se ut? Du själv är nog den elakaste domaren, iallafall när det gäller dig själv.

Jag försöker bli "kompis" med mig själv och se mig själv med snällare ögon. Det är inte lätt, men värt att kämpa för. 

Just nu ligger jag i en solstol och tittar på havet. Myggbetten kliar och det blåser lite, men jag trivs :) jag kan gå ner till havet och inte vara rädd för att gå upp ... Tillochmed välte solstolen och det var inte så farligt ;) ... 

Vi är alla olika ! 

Tror jag är kär :)

Vilka underbara dagar vi haft och ändå har vi många kvar. Paradiset :). Vi är i Grekland, Kos. Norida Beach hotell ... Wow! Helt underbart ! När vi fick rummet var det en glad överraskning. Större än vi trott. Ett rum till barnen och ett till oss . Utsikten var så vacker :), på balkongen såg man havet och bergen. Minibar som ingår :), lite läsk och vatten som fylls på varannan dag... Ja, vi har all in clusive :) det är toppen när man har barnen med sig. Glass och dricka när de vill, alltid någon maträtt som passar... :) Det är riktigt lyxigt att kunna unna sig detta. Det blir en riktig semester, med avkoppling, skoj och massa bad. Vi har med oss block, pennor, spel, badmadrass och solskydd... Ombyteskläder och extra badkläder... Så alla bär varsin påse. Hela dagen är räddad. 

En dag åkte vi trampbåt. När vi klarat hela turen utan att tappa i något eller någon så skulle vi gå iland. Gissa vem som sjunker med foten i stenarna och faller i... Med väska och allt... Plums! Precis, Jag! .... Pinsamt ! Och min kamera dog helt. Min älskade kamera ... :( Ibland har man verkligen otur ... Nu när man vill ta en massa bra kort... 

Vi har varit mest i havet. Men stenarna är jättevarmt och det gör ont i fötterna ... Men åh vad fina stenar vi sett... Man vill ju ta med sig en massa ... Att snorkla har barnen lärt sig. Vi lägger bröd i havet och då kommer massor av fiskar , endel ganska stora. Hanna blev rädd först när det fylldes av fiskar vid fötterna. Men hon tuffade till sig. Hampus har blivit en hejare på att snorkla. 

Första dagen brände jag och Roine oss. Så resten av dagarna har vi varit försiktiga och barnen smörjer vi en extra gång... Och de får använda uvdräkt när solen är som varmast. Så de har klarar sig :) . 

Det är varmt i restaurangen, men vi försöker sitta nära utgången, där fläktar det lite. De serverar dryck, fast juice får man hämta själva . Det finns mat till och för alla. Från makaroner, pizza, soppa till biff och kött... Allt! Och fetaosten är sååå god och även tzatziki hamnar på tallriken. Efterrätten eller rätterna, det finns både tårtor, kakor, pannkakor med nutellasås, glass och frukt. Men oftast är man så mätt efter maten så man orkar inte så mycket ... Men lite pannkakor går alltid ner, och glass förstårs ;). 

Vinet smakar fint och även drinkarna.  Barnen har varsin favorit drink, Hanna -slushice och Hampus orangejuice med grenadin. Min är nog San fransisco ... 

MiniDisco nästan alla kvällar kl 21.00. Barnen känner igen både musik och rörelsens från andra resor, så de tycker att det är kul. Efter dansen är det lagom att lägga sig. Man blir rätt trött av att koppla av och äta gott. :) 

Tiden går så fort... Även om man inte gör så mycket så rinner tiden iväg. Vill stanna upp. Här är så härligt! Livet är underbart och jag känner verkligen att jag kan leva "just nu" här med familjen. Visst blir det lite kiv och småbråk men det går snabbt över. Jag tror att de lär sig mer om varandra nu. Inte så mycket bråk som det är hemma. Nu skojar de med varandra och på kvällarna ligger de och pratar. :) 

Ipaden som är det "stora" hemma har vi knappt packat upp. Den behövs inte här. Och det känns bra. Inte ens min ljudbok har varit framme, på flera dagar... Om inte detta är att stressa av, så vet jag inte.. 

Trevlig personal med ett leende på läpparna ... Och aktivitetspersonalen kommer alltid dansandes eller leendes mot folket. Och de "ser" barnen. De bjuder på sig själva och verkar gilla sitt jobb... Det syns riktigt väl på Mini Discot ... 

Tror jag är kär ... I Grekland :) 

Bli vän med tiden!

När jag sitter och tittar på alla kort när barnen var små känns det som en evighet sedan. Vart har tiden tagit vägen. Blöjbyte och mat-träning. Deras första steg, ord och först dagisdagen... Mycket har hänt. Jag har inte varit med... Det känns som om jag missat så mycket. När man mått dåligt med depression och ångest. Denna oron för allt. Den har förstört så mycket. Jag har inte "sett" mina barn på det sätt som jag velat. Har sett dem växa men inte varit "med". Velat fly. Det gör jag än, men inte lika ofta. Och nu kan jag "se" barnen. Känna glädje och kunna längta. Sorg över att jag inte kunnat leva i nuet och ta vara på tiden. Man märker det mer när någon fyller år och man räknar åren. Jag vill stanna upp, jag hinner inte med. Det händer så mycket nu. Efter sommaren börjar Hanna förskoleklass och Hampus tvåan. Inga dagisbarn mer. Nu är det på allvar. Inget bärande och inga barnvagnar... Nu blir det läxor och läsning. Mina små har blivit stora och det hände så snabbt. 

Att lämna tryggheten i förskolan, där både jag och Hanna trivts känns jobbigt. Vilken personal! Vilken tur vi haft. Som tur är ligger skolan precis bredvid så Hanna kommer känna igen sig och kunna säga hej till sina gamla fröknar. 

Och Hampus lämnar ettan och börjar tvåan. Ettan, han har gått ett helt år i skolan... Lärt sig läsa och mycket mer. Han är inget litet barn längre, det hör man på språket. Jag blir lite rädd. Hur ska jag klara detta? Att uppfostra stora barn? De har ju svar på tal, tykiga, trotsiga och NU är det ju viktigt att lära dem om livet.. Hur man ska bete sig och lära dem hur de ska klara sig... Förbereda dem på vuxenvärlden ... -nä inte än. Det får vänta. De är mina små barn några år till... Men det är en tuff värld vi lever i. Vi har mycket viktigt ansvar som föräldrar här... Tillsammans. Kompistryck och "fel kompisar"... Hur gör man? Mobbing... Allt sådant skrämmer mig. Hur ska jag kunna förhindra det, när jag inte är med ? Det blir ett stort steg från dagis till skola.

Tiden går fort! Jag ska försöka stanna upp och leva i nuet med mina barn och familj. Nu när jag är "starkare" och kan känna igen... Det är aldrig för sent att börja... Jag börjar nu! Bli vän med tiden ;)

 

Ett nytt liv

Idag när vi tittade ut på åkern framför huset såg vi ett rådjur med sitt kidd.  Åh vad söt. Tänk,  ett nytt liv. Kiddets första dagar, tänk vad mycket den har att lära sig samtidigt som den ska akta sig för alla faror.

Helt otroligt att de reser på sig och börjar gå precis när de föds.. De öppnar sina ögon och världen välkomnar den...

Har lust att bara krama om den och skydda den för allt farligt... söta kidd.

Jag vet att djur tänket annorlunda än vi och lever på ett annat sätt... men ändå undrar jag hur de klarar allt utan "fakta" De föder och uppfostrar sina barn, de lär dem att leva rätt och klara sig... utan att egentligen veta.  Just nu går det en ensam rådjursmamma med sin bebis.. utan tak över huvudet och egen tid ;)... Helt plötsligt har hon ett liv att ta hand om. Helt otroligt!

Att välja rätt

Hur många står inte i provrummet och upptäcker att helt plötsligt så har man fyra bröst som putar ut lite överallt... Man har försökt trycka in dem i en vacker bh, som tydligen inte alls är rätt storlek. Men jag har ju alltid haft denna storleken och den går ju runt. Visst att banden ramlar ner ibland, det trycker på brösten och... de putar ut lite här och där...

På Krakel & Spektakel Familjemässan i Halmstad Arena fick vi som var VIP-bloggare lite extra... Vi fick nämligen gå på en BH-skola. PXC Underwear.

PXC Underwear – Det lilla företaget med det stora utbudet av extremt kvalitativa underkläder, för alla kvinnor i alla storlekar och åldrar! BH -skola och service, det får man på köpet! Gå in på deras hemsida, boka tid eller beställ :). www.pxc.se/marie.svard

Vilken lektion vi fick. Inte ett rätt hade jag... En helt ny värld öppnade sig för mig. Att få reda på hur en bh ska sitta och vad man ska tänka på. Man märker STOR skillnad. Hur man kan "spara" sin bh och andra kläder genom att inte använda sköljmedel och ha bh,n knäppt och ut och in när man tvättar i maskin. Så mycket jag lärde mig på denna tiden, och så många som borde få lära sig. Känner du någon eller själv vill spara både rygg och andras ögon ;), tveka inte... Gå in på deras sida.

När jag tog mod till mig och fick testa en bh, (som var 4 gånger större kupa än jag haft...) och fick testa rätt... Då behöll jag den på :) Vill inte ta av mig den :) ... Och fanns i snygga färger också.

Tack igen till PXC Underwear för att ni finns och hjälper OSS att välja rätt!

Längtar till solen

Två veckor och en dag kvar. Wow! Det är så när nu... Nu börjar man kontrollera garderoben på sommarkläder. Plocka fram badkläder och shorts ... Solskydd och aftersun. Mediciner och plåster. 

Snart är vi i värmen, med massa lyx... Mat, dryck och två veckor i ledighet ... Barnen längtar också, få bada dygnen runt ;) äta glass och vara ute i friska luften ... Även om man vet att blir lite gnäll och bråk så är det värt det. Två hela veckor tillsammans. 

Eftersom vi bor med mamma och hennes man (även om det är ett stort hus) så behöver man vara en liten familj ibland. Och då med lite sol är det inte helt fel ;) ... 

Mycket att tänka på när man ska åka. Som tur är har Apoteket redan tänkt på det ;) Så nu blir det lite lättare... 

Känner längtan tills vi landat på Kos i Grekland... Packat upp och ligger vid poolen. Barnen badar och vi släcker törsten med något gott. :)

Vi har detta framför oss :) fast i mina drömmar har jag redan varit där många gånger... Jag är sån, drömmer om det mesta och kommer ihåg dem... Men dessa resor är inget man vill vara med om i verkligheten. 

Idag när regnet öser ner var bullbak en bra ide' ... Kan vara bra att ha lite fika med sig ... Och bullar är ju aldrig fel... 

Snart ska väskorna packas... Hur ska allt få plats ... Jaja, det är ju inget stort problem för många... Men för mig... ;) ... Jag har med mig en full resväska för bara en natt ... :/ 

Så Grekland! Vi ses snart! :) 

Vilken Mässa! :)

Nu sitter man och funderar på allt som hänt i helgen, Vilken helg!, Vilken Mässa! och alla underbara människor man träffat. Sådan glädje det varit och massa skratt har man fått. Känns lite i kroppen, men det är det värt.

Malin Birgersson, Meekatt, Wow vilken mässa ni gjort, Du och Viktor Dunér! Ni måste vara stolta! 

Vädret var ju kanon... tyvärr ... Så många åkte nog till stranden, men många tog förnuftet till fånga och åkte till mässan. Vilket bra val de gjorde! :) De ångrade nog sig inte, för överallt stod glada utställare med bra mässpriser, figurer som gärna var med på kort och vinkade glatt till både stora och små, Bananerna i pyjamas, hunden, kornen, batman, spiderman med många fler... och Krakel förstås! Missade ni denna gången, så håll utkik efter nästa mässa med Krakel och Spektakel, Familjemässa. 

Jag hjälpte till lite överallt mest Loppi och Aloe Vera, forever. Att få stå och dela ut loppipåsar var roligt! Alla som visade att de anmält sig på Loppipåsar.se fick en påse av mig. Gissa om de var var glada :) 

(I Loppigoodiebagen fanns en body från Lekmer, Bambinomugg, bitring Blutsaft, tandkräm från Colgate, Weledaprodukter och trosskydd från Tena.)

Jag hjälpte även till på Aloe Vera, forever. Där jag testade deras tandkräm, WoW, helt underbar! Fräsch i munnen och god, lagom stark smak. Innehåller inget flor, så om barn sväljer tandkrämen gör det inget. Även Gelly fastnade jag för, en alltiallo cream för allt från insektsbett till solbränna. Jag har redan testat den, satt för länge i solen i måndags. Och den hjälper! Utställaren är en helt underbar person, hon sprider glädje omkring sig. Så himla trevlig! :) 

Hanna, min flicka, var med och gick som "modell" med Myran&Lo. Möss visning tänkte jag skriva, men det ser lite fel ut... De visade mössor! :) Vilka HÄRLIGA tyger! Mössor, tunika, dregglisar, tights mm. De är så FINA. Vilket jobb hon gör.    

Barnboksförfattaren Malin Martinsson, Fnulan var där. Hon signerade sina böcker och även Tessan som ritat bilderna i boken. Boken Militta. Vilken mysig monter de hade. Och vilken bok! Den blev läst redan på kvällen. :) Härliga bilder, rim och årstider. En bok som man kan sitta länge och prata om. Man väljer själv nivån, färger, saker, årstider, antal mm. En bok för alla, med barnasinnet kvar. :) 

Hos utställarna Vackert Udda blev jag fast. Wow vilka smycken! Så fina. Ni som känner mig förstår nog att smyckena glittrade lite ;) ... Så är nu en lycklig ägare till lite smycken :) 

Choklad och cider fick man provsmaka, Mmm och har ni inte varit i deras butik i Falkenberg, Suseå så åk dit. Där har man kommit till himmelriket. Massor av choklad, presenter att ge bort och mycket mycket mer. 

Även självaste Meekatt hade sin monter. "Låt mamma bajsa ifred" där tavlor, posters, vykort och mobilskal kunde köpas. Här kan de beställas  www.meekatt.com. Maria Wallquist, familjen annorlunda var där med sina barn. En person som sprider sån glädje, och vilket härligt skratt hon har. En mysig familj. Evelina hjälpte till med det mesta. Ibland sprang hon som en kon, ibland som banan i pyjamas. En person med härlig personlighet och ger allt för det hon tror på... eller kämpar för, just denna veckan, Mässan, Krakel och Spektakel. Vilken energi och styrka hon har. Underbara Evelina! 

Skålar som sitter ihop, tål diskmaskin och ser fina ut att ställa fram. En skärbräda med bra funktioner, som går att vika så tex gurkbitarna hamnar i skålen istället för på golvet. Och tänk att ha godis i dem :) WoW! 

Deluxe Kitchen, också där härligt glada utställare. 

När Pax kom fylldes Arenan av färg ;) Grön av avund var Meekatt när barnen stod rund Pax, hade inte så många Bloggare med kameror varit på plats så hade Meekatt säkert knuffat bort barnen och rövat med sig sin stora idol ... PAX. Skattjakten gick bra, och de hittade skattkistan med godis. Många barn fick nog sin dröm uppfylld denna helgen. Och vuxna ;).

Ett jubel när Therese McDonald steg upp på scen. Hon gjorde sin "show" mer barnvänlig men lite griller satte hon nog i huvudet på barnen. -Mamma, vad är jucka ? Men åh vad rolig hon är!!! Hon är helt underbar! Ni som inte hört henne, jag hoppas ni får lyssna på henne. Så mycket skratt hon ger! :)

Erik Ståhl, jag förstår att han är omtalad. Vilken historia han har, ena stunden sitter man med gråten i halsen och nästa så skrattar man... Han berör! Han fick en att tänka om, att vara nöjd med det man har. Leva nu och här. Vara nöjd med dagen när man lägger sig. Vilken människa, finner inga ord. Ni måste höra honom. 

Barn stod på scen och sjöng. Duvungarna. Vad duktiga de var! De levde sig i rollerna.

Pettson och Findus fanns också på mässan, både som utställare och på scen. Själv missade jag dem. 

Fotografering, Marias Foto, helt otroliga bilder! Även jag satte mig framför kameran... Pust... Jobbig känsla .

Kläder, både till barn och vuxna. Två klädesplagg från Meandi har jag hemma nu. :)

På söndagen var vädret fortfarande på topp, och många missade därför bland annat Zilla och Totte. Men inte jag. Så häftigt att få se dem. Vad duktig hon är! Helt otrolig! Hanna var överlycklig. Äntligen! Så efter showen blev det en autograf och vi blev en till i familjen, eller snarare två... 

Välkommen till familjen Totte 1 och Totte 2. 

I Meekatts monter stod ett porträtt av Alice i trä. Träkonstigheter stod även på mässan, de som tillverkade detta. Vilket arbete! Och det blir så otroligt snyggt. Perfekt att ge bort i present när man fyller jämt. :)

Att det fanns Ansiktsmålning på mässan syntes tydligt på alla färgglada barn. Så fina de blev. Hanna blev en kanin på lördagen och en prinsessa på söndagen, Hampus blev Spiderman. 

Att se en Limmo är en känsla av lyx. Jag har åkt i den en gång. Wow! Min dröm! Vilken känsla. Fick höra att man kan boka barnkalas i Limmon. Tänk, det blir en födelsedag att minnas vill jag lova! :) Gå in på deras sida och få reda på mer. :) Limmo.se. 

Alf Svensson berättade om att : Våga vara förälder. Jag som missat honom när han var i Laholm fick lyssna till honom nu. Det är så mycket av det han säger som stämmer så bra. Man fick både skratta och tänka till. Att visa barnen kärlek var det viktigaste, sedan kommer rutiner, regler mm. Men en kram kan betyda så mycket. Att de får känna sig älskade. Att "hota" rätt, så de förstår. Att om de tramsar vid maten så drar vi in veckopengen... Bättre då att säga: skärper ni er inte nu så får ni gå från bordet. Alltså. att det man säger ska kunna genomföras med det samma och att de förstår sammanhanget. Så glad att jag fick lyssna till honom.

En mässa med glädje, det kändes som om alla var glada. Positiva. Det spred sig till alla utställare och så sätt även till alla besökare. Att Meekatt hade med den energin att göra förstår ni nog. :) Vem kan inte annat än bli bli glad. Det märktes att de kämpat och planerat. Bra jobbat! :) 

Som vip-bloggare var detta en stor helg. :) Vad man längtat! Få träffa alla bloggare, sova på hotell, äta god mat... och JIPPIII WOW vilka goodiebags!!! Helt otroligt!!! Man ler varje gång man tittar i dem. Vilken lycka! :)

Regnbyxor till dockan från Busbyxan

Lelo knipkulor från Oliver & Eva

Te från MightyLeaf

Smycke från Vackert Udda

Kuddfodral från Desenio

Tvättpåse från PXC

Bakformar från Kalasform

Parfym från me&I

Bok Bloggdrottningen från ThereseLoreskär

Hårolja från NordicFeel

Infoband

Tuggummi från Wrigley

Nagellack från Depend

Smoothie från Ellas Kitchen

Hudvårds-set från VICHY

Sminkprover från Mary Kay

Aloe Vera Drycken

Hudvårdskit från Weleda

Snackspåsar från Exotic Snacks

Halstabletter från Fishermans Friend

Ansiktsmask från Styled by Beauty

Vaniljkrokar från Majskrokar

Servetter & Kort från JohannaForm & Design

Ansiktsmask från May Beauty

Tampongboxar från Reddville

Vitaminer från Arcilex

Rabattcheck Mobilskal från Caseapp

Näsdukar från Lambi

I goodiebagen från My Bliss fanns ett par supersöta Baby Bloomers 

En goodiebag från Anette & Maries Hudvård med produkter från Maria Åkerberg.

I goodiebagen av KAVAT fanns en nyckelring, Eko Wax mm

Militta bjöd på en klippdocka, ett vykort, choklad mm. 

Jag har lärt mig mycket denna helgen. Inte minst om vilken bh man ska ha. Bh-skolan som vi bloggare fick gå på var en ny värld för mig. Oj vad fel jag haft. Nu har jag hittat rätt! Tack så mycket för hjälpen! Och vilka härliga personer jag fått träffa. Lärt känna. 

Tänk vad mycket som hänt under helgen. Och vad mycket det funnits att titta på och köpa ;). Har nog använt alla mina sinnen, lyssnat, tittat, smakat och känt. Känslor har berört, särskilt när Erik Ståhl stod på scen. Glädje, sorg, smärta och lycka. 

Smärta och sorg av att min kamera krånglat när jag skulle ladda över alla bilderna, och jag sedan upptäcker att hela lördagens bilder är borta... Panik!... Så alla bilder på Limmon,  Pax, Therese McDonald, utställarna, besökarna... ja hela lördagen, puts väck... :(    Det kallar jag smärta! 

Men minnena har jag kvar och de kommer alltid finnas kvar. Säger igen, WoW Vilken Mässa! 

Tusen Tack för allt! Att jag fått vara med, lärt känna underbara människor, fått skratta och fått goa minnen.