Ett brev till himlen

Hej Mormor!

Saknade är obeskrivlig. Du fattas oss. Jag börjar mer och mer känna en tomhet, som bara växer. Jag har kommit på mig själv flera gånger att vilja ringa. Höra din röst. Inte rösten när du knappt kunde prata utan innan du blev sjuk. När du var "mormor".

Tänker mycket på dig. På allt du missar, som vi missar tillsammans. Alla kort eller telefonsamtal när vi har namnsdag, på alla hjärtans dag och våra födelsedagar. Du hade koll! Innan du blev sjuk.

Du har alltid varit lite speciell, ibland har vi haft så olika tankesätt så vi blivit arga på varandra. Men alltid blivit sams igen. Du var envis och ganska negativ, men snäll och man kunde alltid lita på dig. Du hade svårt för att berömma, men visade på annat sätt. Första tanken var negativ, men sedan när Du fått komma på samma sak... Skulle det ske nu ;)... Du hade dina principer på gott och ont. Du hade bra minne och bra på att räkna. Tänk så många gånger vi spelade kort, och Du satt alltid med papper och penna. Keno spelade du. Höjde volymen när det var frågesport på tv. Även om vi satt hos dig för att umgås... Du var Du. Jag saknar dig!

När jag var liten tillbringade jag mycket tid hos er, både i huset och i husvagnen i Falkenberg. Många fina minnen. Jag har fortfarande kvar känslan, då man vaknade på morgonen. Man hörde kaffebryggaren, och hörde gröten puttra. Gröt med fiberhavregryn. En prästost smörgås och ett glas mjölk. Det var mysiga morgon det. Vi satt i tältet och åt. Det känslan kommer jag ihåg. En mysig känsla.

Du tog med mig på Bingo, och ibland vann jag :). Vi hade med oss fika. Du hade din röda kaffetermos och grädde i en medicinburk.... På tal om grädde... Vilket liv det kunde bli om du inte fick din grädde. Nu kan man skratta åt det, men ibland var du faktiskt pinsam ...

Efter morfars död, blev sig inget likt. Men vi tog oss igenom det. Vi försökte. Saknaden var stor även där. Jag var ju morfars flicka, det visste alla... Och vi kommer aldrig få veta varför han valde att lämna oss.

Vi åkte utomlands, du och jag. Vilken resa! :) Ena gången till Cypern och andra gången till Kanarieöarna. Ett minne för livet. Vårt minne :). En upplevelse, jag aldrig kommer glömma.

Alla somrar som vi hjälpte dig i Falkenberg, efter något år efter morfars död. Vi tillbringade mycket tid tillsammans. Även om du tyckte att vi åt hela tiden... men det gjorde ju du med ;). Du gillade kort och Alfapet så det spelade vi mycket. Du jag och mamma. Vi satt på Campingen i någon tält med morgonrockar på oss och spelade. Vi hade kul tillsammans... Saknar den tiden.

Ibland när tårarna rinner och saknaden är så stor, så tänker jag på allt vi fick vara med om tillsammans. Vårat bröllop, barnbarnsbarnen du fick mm. Alla år tillsammans, alla högtider. Du fick vara med när Hampus och Hanna var små. Du kunde sitta i timmar och hålla dem. När Hampus blev större läste du för honom och Hanna fick din famn. Denna lyckan man såg i dina ögon. Det var äkta lycka. Du missar dem nu :(

Nu när din lägenhet töms känns det som att vi suddar ut dig. Tar bort dig. Det känns jobbigt. Ditt hem, är snart borta. Du är borta. Men saknaden och tomheten är kvar.

Du slipper lida nu, men från första beskedet har du ju lidit. I ca tre år har vi trott att du inte skulle orka mer. Du fick en chans till när de sa att Cancern var borta. Då fick vi en chans till. Men rädslan satt kvar, och när det tråkiga beskedet kom igen... visste vi att denna gången var det bara frågan om tid. Även om man trängde bort det. Det gör fortfarande ont.

Du fanns och stöttade när vi trodde att mamma skulle dö. Jag kom ihåg att jag stod i köket och grät. Du kom och kramade om mig och sa, jag vet att det är jobbigt men det kommer ordna sig. Och det gjorde det. Men rädslan sitter fortfarande kvar, som en påminnelse- Glöm inte...

Vi har gått igenom många tråkigheter, men vi har stöttat varandra, därför kändes det så konstigt i kyrkan då inte Du satt med oss. En av de jobbigaste dagarna i mitt liv.

Ett brev till himlen
från nån du saknar
som saknar Dig

Kram Tessan, ditt barnbarn

Syskonkärlek

När slutar syskon att bråka? Dag ut och dag in, retas och tetas ... Skrik och skrik. De hittar alltid något att bråka om. Det är precis som om de inte kan låta bli... Ett finger, ett ord eller en stöt... Ibland blir man så trött på allt bråk. Syskonbråk, syskonkärlek. Det är ju så det är, jag vet! Jag har själv en brorsa, en lillebror. Och vi bråkade, det vet jag ...så det hör ju till... Men det är så tråkigt att försöka lösa deras konflikter, gå emellan och försöka lösa det.

Det är ju tur att de är sams ibland... ;) 

De kan leka och då leker de länge och de har roligt ihop. Det är dessa stunder man vet varför man ville har två barn, ett syskon till Hampus. Och även om de bråkar, vet jag att de gillar varandra. De har kul ihop. Det är roligt att sitta och lyssna på dem när de leker :) vilken fantasi de har :) ... 

När vi åkte till Hampus skola, där rampen finns, så lekte de ihop. Hampus hjälpte Hanna upp med kickboarden och sedan henne. Syskonkärlek :) Då känns det i hjärtat :), man blir så glad :) 

Vad gör Ni den 26- 27 April ?!

Nu börjar det närma sig! Ser verkligen fram emot detta. Det planeras för fullt och jag längtar så efter att få vara med om dessa två dagar. Massa spännande saker och kända personer.
Säger bra WoW! Zillah och Totte kommer på söndagen, detta får man bara inte missa, åh vad häftigt!!!

Så boka den 26-27 April och kom till Halmstads Arena. Krakel & Spektakels FamiljeMässa 2014. Kommer bli den bästa mässa hittills, tror jag. På mässan kommer bland annat smink, barnkläder, skålar, böcker, smycke, ljus och fruktstänger. Allt i allas smaker. Föreläsare och häftiga figurer. Ladda era kamrer ;) eller låt er fotas där... Kanske tillsammans med en favorit... Meekatt ;) eller någon annan rolig figur :)...

Att få lyssna på Therese McDonald, hon är helt otrolig! Vill man skratta, då får man inte missa henne. Hon är Underbar!!!

Här finns allt till alla åldrar! Mammor och pappor. Det finns saker för barnen att göra :) och massa fynd att göra. Två dagar att minnas!!! Lägg Krakel & Spektakel på minnet :)

Så nu vet Ni vad ni gör den 26-27 April :) Familjemässa i Halmstad. Vi ses där! :)

Bra början på dagen

En frukostbuffe' på Magretetorp började vi dagen med. Chefen kan ha goda idéer ibland ;)... Det fanns det mesta att välja på. Äggröra,  frallor,  köttbullar, bacon, flingor,  yoghurt, frön,  frukt, juice, kaffe och kaka :)... Man blev verkligen mätt :). Mysigt att börja dagen såhär. Man får lite extra energi. Det var en lugn miljö. Det var en härlig känsla,  ingen stress.

När vi kom dit och skulle hänga av oss jackorna sa jag - Bäst att tömma alla fickorna... Malin tittade på mig och skrattade. Dina egna hoppas jag att du menar. .. Lite roligt faktiskt! ;) 

Att äta är ju ett måste,  och ibland kan det bli just bara ett måste... Så att lyxa till frukosten lite kan vara ett bra exempel. Det är ett stressat samhälle vi lever i. Och dörför tycker jag att det är skönt när vi kan välja att stressa ner lite. Hur många hinner njuta av sin frukost?

Att avbruta vardagen har gjort att jag mår bättre. Och även att jag försöker gå minst 30 minuter varje dag. Började i måndags efter ett prat med kuratorn.  Måste ju börja någonstans.  En sak i taget, sakta men åt rätt riktning.

 

Kort, att minnas

Satt och tittade igenom lite kort och då kom dessa bilder upp. :) Åh vad gott det var! En riktigt god köttbit, bearnaise och pommes. Förrätten med räkor var inte tokig den heller... och efterrätten :) vaniljcheescake ... smälte i munnen.

Detta var i Malmö. Efter mässan åt vi detta... Chefen och jag. En dröm för smaklökarna... Sedan blev kvällen bara bättre och bättre.

Ibland kan man behöva få lyxa till det. Och detta kan man leva på länge.

Kort är bra, ett bra sätt att komma ihåg speciella tillfällen på.

 

Vad är kärlek?

Konstigt, men varje gång när man närmar sig i februarimånad, så kommer tankarna. Vad är kärlek?! Det är "alla hjärtans dag"... Dagen då alla, nästan alla, tjejer mäter sin man/killes kärlek i saker/blommor. Man ser på facebook, vem som älskas mest... eller? Är det bara denna dagen man räknar kärlek i pengar? Jag älskar alla hjärtans dag samtidigt som jag hatar den. Känslan att inte vara älskad tillräckligt, sjuk tanke. Att inte kunna ge person man älskar en sak som visar ens kärlek. Besvikelser när alla andra får, de är kära tänker man då... Måste jobba med mina tankar! Jag vet! Så barnsliga tankar! Men när alla hjärtan visar sig i alla butiker så kan plånboken bli tom. Vill ju visa hur mycket de nära betyder. Äta hjärtan kakor, få hjärtansmycken... Allt med hjärtan på. Måste sluta med detta! Det är ju roligare att få lite blommor, när man inte förväntar sig det. Nu blir man besviken om man inte får. Det ska inte vara så!

Ibland, när man mår dåligt, skulle man behöva en kram. Någon som visar att man betyder något. Den kramen är mycket mer värd än en blomma på alla hjärtans dag, eller hur! Men många glömmer det. Jag glömmer det. När man vill fly, försvinna, bara vara själv, då glömmer man dem man älskar. Man glömmer sin kärlek. Jag tror man är rädd, vågar inte ta fram den ömtåliga känslan. Känslan man är rädd att få förstörd. Jag tror det är därför jag flyr ibland. Slippa rädslan.

Kärlek är så mycket. Ingen "dans på rosor"  utan man försöker undvika att trampa på taggarna. När man blir kär är man livrädd att förlora sin älskade. Man kämpar och kämpar. Men ju längre tiden går, ju mer vardag blir det.. man tar varandra för givet. Ibland finns inte kämpaglöden kvar. Man har glömt. Har man tur så får man upp ögonen igen och hittar tillbaka. Kämpa tillsammans. Det är inte lätt med kärleken.

Första gången jag fick vårat första barn på brösten, känslan att han var vår. Känslan av oändlig kärlek, rädsla att något ska hända. Man blir mamma och även där föds det dåliga samvetet. Men kärleken till barnen kan inte mätas med något. Även om man vill "pausa" att vara mamma ibland. Att bli föräldrar är något speciellt, det går inte att beskriva. Hjärtat ler ;). Men det är även en jättetuff tid. Här får man kämpa att hålla samman familjen, särskilt när man blir ännu fler. Det är viktigt att man inte glömmer varandra. Det är lätt hänt.

Vissa dagar står man och tittar på sin man. Är jag fortfarande kär? Inte på samma sätt som förr, men en annan sorts kärlek. Vi känner varandra så bra nu. Det har tagit tid. Det var först förra året, då han riktigt förstod mitt problem, min svåra ångest och depression. Att jag inte var "elak" utan att min ångest fick mig att försök undvika dessa situationer. Jag visste ju ungefär vad som fick igång min ångest, så kunde jag hindra den så gjorde jag det. Försökte. Har man inte haft ångest och vet vilket helvete det är, denna oro i kroppen, då kan man inte förstå, har jag märkt. Men när vi väl var nere i botten och det bara fanns två val, antingen går vi skilda vägar eller så kämpar vi. Vi kämpade. Jag var så lågt nere så jag fick undersökas, det var då jag fick diagnosen och fick mina tabletter. Så nu har min man mer förståelse. Det känns bra, det var räddningen.

När vi sitter i soffan och han tar min hand, eller håller om mig. Då känner jag mig trygg och älskad. Just då vill jag stanna tiden. Få känna dem känslan, att må bra. Att vara lycklig. Det är en kamp att leva med sin ångest. Både för mig och omgivningen.

För mig är kärlek, Trygghet. Först när jag är trygg, kan jag känna kärlek.
Jag älskar Dig!

Roligt i snön

Idag vaknade jag av att Hanna kom in med omelette till mig. Hon hade hjälpt morfar med frukosten. Hon frågade vad jag ville ha att dricka och hämtade sedan det. Wow! Då känner man sig glad. Smarta Hanna frågade sedan om vi kunde leka med barbie... och jag kunde ju inte säga nej efter en sådan uppvaktning ;) .... så jag satte mig i Hannas rum, med en barbie i handen... Det var mycket roligare när man var liten. Nu känns det sådär. Men jag lekte med, mormor är mycket bättre på att leka, sa Hanna.

Kramsnö ute, så jag lockade med barnen ut. Åh vad roligt det var! Hade glömt att det var så kul att göra snöfigurer :) ... en snögubbe, en snöhäst, ett snö cafe' och två sängar blev resultatet efter några timmar.

Både Hampus och Hanna var påhittiga och duktiga. De kämpade i snön och rätt som det var så hade Hampus börjat med ett Cafe'. Stolt man blir. Själv blev jag rätt nöjd med hästen :).

När kläderna började bli blöta gick vi in och åt. Kaminen var tänd, så det var varmt och skönt.

Barnen ringde varsin kompis och jag satte mig i soffan. Nöjd med dagen.