Att känna glädje igen

Igår var det först gången på längesedan som jag kunde känna glädje, en längtan. Mina tabletter har bedövat mina känslor, märker jag nu. Trodde inte på det förren jag kände känslan igår. Men att känna sig glad inombords, vilken känsla. Att känna att man längtar till något. Även om ångesten känns mer så tror jag att det går på rätt håll. 

Visste har jag velat dölja alla känslor, slippa vara ledsen. Det har varit skönt. Slippa gråta... Men med det så försvann ju även att känna glädje. 

Inte konstigt att det varit lätt att gå in i en depression... Fortfarande rädd, men tror att jag kan kämpa mig igenom rädslan denna gången. Tror jag blivit starkare. Min hjärna har fått vila, och då menar jag på riktigt. Mitt minne, har inte varit något minne ;) högst fyra siffror sen är det kört... Tur att jag har en förstående chef. 

Igår spelade vi Kalaha, hela familjen. :) Eller halva ;), vi fyra. Det var längesedan vi gjorde något tillsammans eftersom jag varit så trött. Bara jobbat och sovit, inte orkar med något annat. Bara försvinna bort... 

Självklart förlorade jag och Hanna, men roligt hade vi. Klart vi fick höja rösten några gånger. Hanna har lite svårt för att vänta... Hon tröttnar snabbt. Men vi hade roligt. 

Känns som om man vaknat upp nu, en konstig känsla. Kunna känna. Är detta jag?! 

Har läst att man till och med kan må bättre efter man blivit av med dessa tabletterna, de som man blir beroende av. De andra tabletterna håller ångesten borta, så de får jag hålla på med... Men ska bli skönt om man kan få må bättre. Det är min tur nu!