Hur är vi mot varandra

Ibland händer det något som får en att undra... Hur är vi vuxna mot varandra egentligen. Var går gränsen. Hur illa kan vi göra varandra.

Har precis varit på ett föräldramöte där de pratade om kränkning, mobbing mm. Att vi ska lära barnen i tid vad som är okej och ej. Hur vi ska vara mot varandra.

Tycker att berättelsen om en klass som får varsitt papper att skrynkla ihop och sedan försöka stryka ut igen... är en så bra jämförelse med mobbing. .. Att en som blir mobbad och sedan "blir" accepterad igen... har fortfarande "veck" blir aldrig lika slätt igen...  Det sätter sina spår. Inget kan bli ogjort... Typ något sådant.

Man ser och hör så mycket... Hur kan vi trycka ner varandra så? Att ord kan göra så ont, jag vet... Ord som gör en ledsen, arg, sårad... en besvikelse.

Att se en person må dåligt och inte kunna göra något... känna sig maktlös... Vilja men inte kunna. Vi kan inte blunda mer!

Hampus kom hem en dag och berättade att man får inte prata om barnen/vuxnas vikt mm, att de är tjocka eller smala... De kan bli ledsna.

Så bra att de börjar prata om sådant i skolan, det är viktigt att börja någonstans. .. och att alla är bra som de är... men så kommer den ena efter andra på nätet,tidningen och tv, med förstora kroppsdelar och fylla ut på olika ställen... och samtidigt ska man säga; du är fin som du är... Hur får vi våra barn att tänka så, när de hör om alla som förändrar sin kropp... för att passa in.

Världen är grym... vi människor gör den grym... Samhällets syn... våran syn... Vårat sätt. .. att bedöma och ge oss rätten att bedöma ...Såra...

Att ta bort någons lycka, sin trygghet och vardag... Är som att sparka undan någons ben... och lämna allas tankar obesvarade... Oro, rädsla... chock.

När man läser om unga som tar sitt liv för att andra människor tror sig vara bättre... det är skrämmande. Nätmobbing. .. Det fanns inte när vi var små... Nu kan unga må dåligt utan att vi får reda på det... tystmobbing... osynlig för oss men en mardröm för den drabbade...

Att stoppa mobbing i tid... prata mycket om det. Med barnen, med varandra. Hur man ska vara mot varandra... Både vuxna och barn. Hur är vi mot varandra?

En resa till värmen

Vilken lyx, att få åka till Grekland, Hydrele Beach - Pythagorion - Samos, utan barn... bara jag och min man. Att få vara "vi" ett tag. Inte bara mamma och pappa. Vårat äktenskap behövde en spark i rak riktning, och än så länge känns det riktigt bra.

Kvällen innan vi åkte var det lögn att somna.... Hanna var lite ledsen, ville inte att planet skulle krascha... inte jag heller! När jag lade mig så hade jag sådan ångest... hjärtat slog extra fort och tänkarna på allt jobbigt kom... vad som kan hända mm ... så inte många timmars sömn innan klockan ringde vid tre...

Trött men ändå med längtan och förväntan. Resan gick bra. Men oron satt kvar... konstigt att åka utan barnen mm. Men de ska ju få resa i september... men hade ändå någon oro i kroppen.

Vi möttes av värmen... Vilken värme! Först blev jag lite negativ och kände att det inte kändes bra... Men det var nog bara värmechocken och tröttheten som spökade... Dagen efter kändes allt bra och håller man sig i skuggan så går det bra ;) ... för varmt är det. Har inte badat så mycket sedan vi var i Turkiet en julimånad.... men åh vad skönt!!! Älskar havet... och Grekland. :)

För att komma till havet från hotellet fick man gå över en väg. Så det var nära och bra. Vid poolen var vi bara två gånger och då bara fikade vi... poolen var full av barn... hade barnen varit med så hade vi nog badat där med... men utan barn så lockade tystnaden och havet :) ...

En kväll trotsade vi värmen och gick till hamnen... det tog ca 30 min. .. och det blev blött... pust! Men de firade dagen då  Grekland blev fri från Turkiet så de skulle ha fyrverkeri och tända en båt... vi hann itid och fick vara med och se detta... Häftigt och vackert! ... Sedan 30 min hem igen... då hade det blivit mörkt...

Maten är ok, särskilt fetaost och tzaziki :) ... glass, melon till efterrätt... Enkel drinkar blir det, San Francisco mm... och vatten, massa vatten.

Vi ligger vid havet från morgon till kväll, sätter oss i baren när det är svårt att hitta skugga... Solstolarna kostar 3euro styck och man får ha handdukarna till kl 18.00... Sedan sitter vi utan hand dem... det är fortfarande för varmt att gå upp till rummet... Restaurangen öppnar 19.00 men vi brukar gå upp från havet då... Restaurangen ligger precis vid havet. Det är så vackert! Även baren ligger bredvid havet, där får vi dricka drinkarna. .. ingen alkohol vid havet... jaja, det de inte ser ;) ...
Sola, bada, vila, ljudbok, äta och dricka... det är semester det! Inga tider, inga bråk och bara vara... Det känns så rätt att vara vi... så det går ju åt rätt håll... Nu vet man att det är värt att kämpa. :)

Stenig strand... bara sten. Varma stenar. Så det gör ont i fötterna. Köpte badskor, ett måste om man vill slippa smärtan i fötterna...

Smink på kvällarna kan man glömma, om man inte vill se ut som en clown...

Sa jag att jag trivs! Älskade Grekland! SAMOS :)

Jag har lärt mig snorkla :)... lite panik först, men vad kul! Att flyta på madrassen är inte hellre helt fel ;) ...  Lite otäckt att veta att de stora fiskarna simmar närmast land... och de kan bitas... det gör inte ont, men man blir rädd... Vattnet är så klart så att man ser botten hela tiden. Så härligt vatten! Så vackert! :)

En vecka var lagom. Sista dagen längtade man hem. Vi lämnade ett soligt Samos och begav oss mot ett mindre varmt Sverige...

Att tillhöra någon

Denna veckan har fått mig att se det positiva i vårat förhållande. Att det är värt att fortsätta kämpa när det är jobbigt. Vi är olika, vi tycker olika... men vi älskar varandra. Vi har två underbara barn tillsammans. Vi har massa minnen och en framtid... om vi båda fortsätter att kämpa. Vi måste hitta vårat mål, och jag tror vi är på samma väg...

Att få vara bara vi har gjort mycket. Jag känner mig trygg igen... Jag vet varför det blev vi. Jag ser framtid igen. Vi ser en framtid.

Att bara vara vi... med lyx i en vecka. . Gör att jag känner längtan till barnen och vardagen igen.. jag/vi har vilat upp oss. Det behövs. Men nu kan jag längta igen. .. saknar våra hjärtan ♡♡... Förstår de som säger att man inte är hel utan dem... Jag är lyckligt lottad... :)

Ett jobb där jag trivs och kan göra nytta... en familj som betyder allt ... ett hem som jag älskar och djuren som fyller det tomma. Ibland glömmer man allt man har. Nu vet jag att jag kan skratta mig lycklig.... även om vi haft mycket tråkigheter och många motgångar... men om jag lever just nu... just nu är jag lycklig! :) Ett hem att komma hem till. En familj som bryr sig... jobbarkompisar som betyder mycket och även jobbet... de boende, nu är jag tillbaka... utvilad och full av längtan...

Att skriva av sig

Fjärilsmamma... det var namnet som kändes som jag... min blogg. För det första var det på grund av min tatuering, som är tre fjärilar och blommor. Sedan läste jag om vad fjäril betydde;

                       Fjäril
Det här är ett starkt tecken på en
ny början på ett högre plan.
Precis som fjärilen
kommer fram ur sin kokong,
kan det betyda att du träder fram
med en ny skönhet och en ny medvetenhet
att du går in i en period av
pånyttfödelse och transformation.

Fjärilen är en mycket gammal symbol
för själen och till och med för själva livet.
En fjäril kan också symbolisera glädje
och lycka.

Och det stämde in på mig... Jag föddes på nytt och började "leva" igen. Från en inbunden kokong som ville gömma mig från omvärlden förvandlades jag till en fjäril som ville se världen. Få ut mer av livet. Så www.fjärilsmamma.blogspot.se passade bra. :)

Att skriva, det har jag alltid gjort. Även om det går till överdrift ibland... men att hålla det inom mig går inte längre. .. jag gjorde det ett tag, och det förstörde mycket... att hålla allt inom sig är inte bra. Tillslut sluter man sig helt och vill stänga in sig... men jag tog mig ut. Och mycket på grund av att jag fått prata och skriva av mig. Det är jag. En öppen bok säger en del... men hellre det än en bok som aldrig blir läst. Jag finns!

Www.fjarilsmamma.blogspot.se
min blogg, mina ord... mina känslor.

Augusti

Så var det augustimånad vart har juni och juli tagit vägen? Regnat bort ;) ... sommaren blev inte riktigt vad jag tänkt mig men jag ska inte klaga. På tisdag åker jag och Roine till Grekland, utan barn... vi behöver lite tid ensamma tillsammans. Det har varit ett tufft år men vi är på rätt väg nu. Tror det är viktigt att bara vara vi också... Barnen tycker att det ska bli roligt med mormor och morfar som barnvakt. (De ska få åka till Grekland med oss i september :) ) Annars hade vi inte åkt utan dem nu...

Det har varit mycket inomhus denna sommaren... lite småutflykter. Jag tror inte att barnen har lidit så mycket... de har fått ha semester och fått lugna dagar... lekt med kompisar mm... När det varit för kallt i poolen så fick de bada/leka i badkaret... det mesta går att lösa... men mycket syskonbråk... det hör väl till... men det är väl normalt. Fast nu ska en vecka i värmen bli skönt... :)

Jag trodde jag skulle hinna med en massa saker i sommar, men det känns som om man inte hunnit och pga vädret. Det är skillnad när det är varmt och soligt...

Börjar längta tillbaka till jobbet, de boende och mina underbara jobbarkompisar.  Tror att det kommer bli en bra höst. :)

Ett nytt akvarium blev det i sommar (ett begangnat) Istället för 60l så har vi nu ett 200l akvarium. Äntligen kan vi ha lite större fiskar. Så på kvällarna sitter jag med min ljudbok och en filt och tittar på mina fiskar... det är rofyllt... man blir lugn och det är så fint att titta på. Även barnen gillar det.

Augusti månad. Snart höst... Sommaren är kort, det mesta regnar bort... det stämmer i år...