Det får en att tänka ...

 

Freden den 27 september satte vi oss i bilen och åkte mot Stockholm. Mamma, Mikael, Hampus, Hanna och jag. Jag hade ju hoppats på att min feber och förkylning hade försvunnit, men inte. Så för min del sov jag hela vägen. Barnen satt med varsin ipad så det förenklade resan. Tack och lov! Vi stannade några gånger så vi kunde sträcka på benen och få något gott att äta.

 

Hotellet var mysigt, men för mig hade det räckt med att det fanns en säng, för där låg jag resten av dagen. Mamma och Mikael tog med sig barnen. Hur mycket kan man sova egentligen?!  

 

Efter hotellfrukosten gjorde vi oss iordning. Ja ja, jag sov en liten stund innan ;)... Men sen var det dags att åka till barndopet. Junilie skulle döpas. Barnens kusin :).

 

Det blev ett fint barndop. Lagom långt och trevlig präst. Junilie var glad hela tiden. Hampus och Hanna fick gå fram och titta när hon döptes.

 

Efteråt var det fika och tårta. Mmm det var gott. Och så söta små skor på tårtan :) Alla presenter la vi på ett bord, och det fylldes fort. Hade även fått med mig en present från Meekatt till Junilie, så gulligt av henne, och de blev glada :). Alla presenter var fina, nästan så man var sugen att skaffa en till, bara för presenternas skull, så mycket fint... :)  Ett lyckat barndop! Sedan var det bara sex timmar hem, och jag sov den mesta tiden. Barnen höll sig vakna. De har varit duktiga!



 

 

När man läser i tidningen att i samma område som barndopet var, hade det varit mordbrand, så ryser man lite. Det hände inte när vi var där, men på lördagsnatten. Usch vad hemskt. Barn som blev innebrända :(  vilken mardröm! Hemskt att tänka att samma dag som vi glades åt Junilies dop så blev barn innebrända av en ond människa. Man kan inte tro att det är sant. Hur kan någon göra så? Mordbrännaren är nu fast som tur är, men vad hjälper det barnen som inte längre finns :( Det gör att man tänker lite extra på vad man har och att man inte ska ta något för givet. När Hampus frågade om han och två andra barn fick gå ut och leka sa vi att det är nog ingen fara, så det fick de. Sedan läser man detta. Det finns onda människor, och just då var han i samma område...



Vilken upplevelse!

Igår var det dags, att få testa vinsten jag vann i somras, att ta med en vän eller Chef ;) att åka limousin i 1 timme. Wow! Att jag valde just Malin förstår nog alla som känner henne! En person med så mycket positiv energi som hon gärna delar med sig av. Hon tänker på alla andra och glömmer ofta sig själv. Så för mig var det självklart att få ge något till henne.

Världens bästa vän och Chef! Vilken Kickoff!!!

 

Barnen tyckte att det var lika spännande som mig, vi klädde upp oss och väntade spänt på den enorma bilen. Säger bara WOW! En stilig karl öppnade dörren till oss och där inne kom ännu ett WOW. Stor soffa, bar, tv och massa "lysande stjärnor" det var så mysigt. Discomusik på hög volym och alla hade ett leende på läpparna. Barnen fick åka Mellby-runt ;) och med lite mutor om godis så var det nöjda barn som lämnade bilen. (kanske inte alla, men nästan). Champagnen öppnades och glasen hälldes upp. Skål! Bra musik, trevligt sällskap, god champagne, lyxåk, vad mer kan man önska!? Jo lite god mat. Och det fick vi på Fridolf, när vi väl kom dit, hahaha (en annan historia ;) ). Mysig restaurang och trevlig personal. Maten var underbar! Förrätten blev jag impad på och varmrätten var gudomlig!!! Så mätta att vi inte ens orkade äta upp efterrätten, inte för att den var så liten, men ändå. Mätta och nöjda, trötta småbarnsförälder. Det var SÅ lyckat! Vilken upplevelser!    

 

Väggtext eller ett tecken!?

 

Hittade denna på www.balorina.se

och fastnade för den... Det ligger något i det...

Och med tanke på att mitt liv behöver förändras, och tatueringen på ryggen, så borde det ju säga mig någonting. Ibland ser man tecknen så tydligt, men det tar ett tag att förstå dem. och att göra något åt det.

 

 

Från dröm till mardröm

Efter en helt otrolig helg börjar jag så smått bli mig själv igen. Mycket sömn. När jag tänker tillbaka på helgen får jag ett leénde på läpparna. Det var SÅ roligt! Är så himla glad att jag fått vara med om detta. Att få tankarna på annat. Men vardagen kommer snabbt tillbaka, med allt vad det innebär. Barnens kläder, gympapåse, läxor, djuren, städning mm. Och det som jag helst vill glömma helt, inte tänka på, inte vara med om... Mamma berättade att mormor börjar bli sämre, hon har strupcancer. Detta har hon haft i tre år och läkarna säger att hon lever på övertid. Nu börjar detta visa sig mer. Jag förtränger det, jag vill inte tänka. Hon har alltid funnits och ska alltid finnas. Min mormor! Att se henne tyna bort är rena mardrömmen. Vill inte att hon ska lida, men inte heller att hon ska förvinna.

När vi först fick reda på att hon hade cancer, var en hemsk tid. Vi trodde att varje dag var den sista. Varje jul, nyår mm. Så tårarna och rädslan började redan då, för tre år sedan. Så vi har redan sörjt känns det som. Nu vill man stänga in alla jobbiga känslor. Sluta tänka. När jag tänker på hur mormor måste känna och hennes ångest, måste jag tänka på något annat.

   Jag saknar dig redan !

Fab Mama 2013, en helg att minnas!

På fredagen var väskan packad. Tillsammans med spänning, förväntan och känslan av glädje hoppade jag in i Meekatts bil. Sedan var vi påväg. Vi hoppar av den biten att vi var uppe i Lerum och vände, men som jag sa då -Nu kan det bara bli bättre! Och visst blev det så! :)

Vägen till Hällsnäs var vacker. Sjön som låg som en spegel
och träden med alla dess färger. Här trivdes jag!

 

Man kan bara älska Hällsnäs!

Utsikten, trevlig personal och god mat.



 

                

Rum nr 4, vilket härligt rum. Som en liten
stuga. Första natten sov jag själv, vilken lyx!
Men då visste jag ju inte vilken underbar rumskamrat
jag skulle få. :) Så jag hade sån tur som fick Maria. (Leogroda).



 



Dessa underbara personer har gjort denna helgen möjlig för oss.
 Bra planering! 





 Fnulan, Meekatt & Tokmorsan 



Välkomstdrink... AnthonBerg

Vi hälsades välkomna och
 Fab Mama kunde börja! :)
 

Middag :)

 



På rummen låg Goodiebagen. WoW!!! Helt otroligt! Gissa om jag blev glad!  

I Goodiebagen:)
Tusen tack till;
Brilliant Smile, Excuvianse, sinne & smak
Solamigos, isbjörn, TripX, Yeni Design, Aloe Veradryck, Anton Berg, Asif, Barnsemesterkort, Biggishop, Bondmorans godis, Depend, Desenio, Flowerscrub, Gekås, Helhetshälsan, Kivik, La Roche-posay, Lee store, Libresse, Lily of sweden, Lipton, Mighty Leaf, Miljonlotteriet, Nim´s, Nutri Nick, Pino, Pocketstället, Pulsin, Reedvill, Röhnisch, Svinsöt, TomTom, Torky-edet, Vita Liberata, Kneipp, Tuppeware.

StenaLine
 

Företag på mässan:
Hällsnäs, photoperformance, allékliniken, Aps, tuppware, me and i, stenaLine, Flizans, g-punkten, crazy lady, lipton, fruktstänger, jencic,

 

Övriga sponsorer:
blomsterjätten
fruit at work

                                                                Meekatts tavlor

  

  Lipton bjöd på fika :)

                                                                                                                 

       Föreläsningar:

StenaLine- vårens trender

Aps- vad är skönhet

Aktivitet:
Panduro-pimp my v....äska ;)

                                                        Våran allas stjärna, Meekatt :)

                             

                Vilken kväll vi hade!! 

 Det var längesedan jag haft så roligt! Bra underhållning,

trevliga bordsvänner och den perfekta rumskompisen!

Bra musik, god mat och mycket dans!                          

                  
Förrätt                                                                          Varmrätt

Efterrätt




Underhållning:

Therese Mc:Donalds
Götz kalas
 



                                       

Tusen tack !

Tokmorsan, Fnulan och Meekatt

Ni gjorde vår helg till ett otroligt roligt minne och rummen fulla med saker ;)

Ni är BÄST!

 

             

                  Jag vann!!! Vilken Lyx!

Vem är BOSSEN?

I tisdags var det andra gången på Allmänlydnadskurs, Hundkurs. Jag har en liten hund, Smulan. Blandning mellan Dvärgspets och Papillon. Trodde det skulle vara lättare, men tji fick jag. Jag har fått massa uppgifter med Smulan till nästa gång. Smulan verkar tror att det är hon som är "Bossen" och jag har inte tagit det på allvar, eftersom hon är så liten. Men det får bli ändring på det nu. Dags att ta tillbaka sin roll. Här är det jag som bestämmer! Får öva på det! För mig är hon ju min lilla valp än, även om hon nu snart är nio månader. Fick även låna en klickers, som "förtydliga" belöningen. Det fungerar bra. Hon vill få kontakt med mig och älskar godis/hundmat. Det är intressant att gå på kursen. Man lär sig så mycket. Även om vi haft hundar innan, Schäfer, Newfounland, pyreéner, bischon havanaise och finsk lapphund. Olika raser och olika storlekar, men Smulan är minsta rasen :). Mitt mål är att hon ser mig som hennes ledare, hennes skällande ska sluta, gå fot, komma på komandon och hålla sig till mig så vi tillslut kan börja på Agillity.

Har haft hund i nästan hela mitt liv, det blev något år utan, men har man en gång haft hund så saknas det något när man inte har det. Mycket jobb men du har alltid någon som väntar glatt på dig och som hoppar upp i knät och somnar gott. Barnen sitter ju inte lika ofta och inte så länge längre.

 

Jag ger upp!

Skulle testa denna veckan med lite pulver, byta ut någon måltid och på så sätt komma i rätt "balans" i kroppen. Men att ha en Chef som lockar med allt, bakar scones på morgonen och lockar med fika, då är det inte så lätt. Thaimat blev det idag, och åh vad gott det var! Och efter några timmar gick vi förbi Sjöhästen, när vi skulle hämta ut paket på posten, såg vi Buddapest. :) Och Malin behövde inte titta länge på mig. Så adjös med pulvret! Jag ger upp! Det är klart att man missar mycket gott annars ;)  Och det är ju gott att äta! Får köpa större kläder istället...

Att känna skuld

Så fort jag blev mamma, vi föräldrar, så föddes även skuldkänslor. De växer hela tiden. Att aldrig räcka till och vilja så mycket men inte orka. Man vill göra allt rätt och då blir allt bara fel och man känner sig misslyckad både som mamma och människa. Att ha höga krav är som ett handikapp som inte syns, men känns. Att aldrig vara nöjd. Man ser inte skogen för alla träd ;)

 

Barnen är det bästa som hänt mig! Även om man tycker att det är jobbigt i mammarollen många gånger. Men jag Älskar mina barn så mycket! Vill dem allt det bästa, förlåt att jag inte lyckas så ofta, men jag vill bara väl. Jag kämpar och försöker, hoppas en dag att ni förstår!

När tiden är inne!

Att bli sviken har nog alla blivit. Det värsta är ju när någon nära sviker. Nu vet jag vilka människor jag kan lita på. Och dessa vet vem de är! :) En sann vän stannar kvar även under de tuffa stunderna. De ser att genom skrattet döljer sig smärta. Det är då de ringer en extra gång eller ger en extra kram. Jag är lyckligt lottad som har dessa i mitt liv. Ibland tar det tid/år att se vilka som verkligen lyssnat och förstått. Vem som är en äkta vän. Jag har fått acceptera att folk är olika och endel sårar och har svårt med empati. Man får ta den tid det tar att vara arg och besviken, men sen måste man släppa det och gå vidare. Inte ge dem makten att trycka ner dig. Och du känner själv när tiden är inne. Det är ingen annan som kan tvinga dig, det är en känsla som måste få komma av sig själv. Ingen har rätt att göra så att du mår dåligt! När tiden är inne, så vet du det! :)

Lagom är bäst!

Nu börjar det närmar sig, Fab Mama. Ska bli så otroligt kul! Testat kläder och smycken. Efter några byten kom jag/vi fram till rätt, tror jag. Chefen är inte så mycket för rosa och strass/diamanter ;), så jag fick en liten läxa om "lagom".

Födelsedagspresenter

Min födelsedag var den 10 september och jag fick sång och paket till frukost ;) Presentkort hos Euro Nail på Eurostop i Halmstad av brorsan med familj, mamma och Mikael. Det var första gången jag gjorde något med naglarna. Spännande! Fick välja målning, färg mm. Fanns så mycket fint! Efter 1½ h var de färdiga och jag var helnöjd. De var riktigt duktiga! och jag känner mig fin! Tack!

 

 

 

Fick även pengar av mormor Iris och mamma, så jag kunde köpa något fint minne. Och eftersom jag älskar allt som glittrar och hjärtan så hittade jag detta.  

 Buddapesttårta, såg god ut och var det också, men smakade inte buddapest :(




Blombud av mannen

 

 

En lyckad födelsedag med nära och kära :)

Blond och blåögd

Det är något speciellt hos Frisören, så rofullt. Man blir omhändertagen och blir fin på köpet. Eftersom min favorit frisör "Sax in the city" by Tess lämnat sin salong så bestämde jag mig ändå för att testa den nya :) Salong V.I.P. Och hon var också duktig! Undrar om de är utbildade psykologer också, det känns som det. Det känns tryggt! Nu är jag blond och blåögd. Och det trivs jag med. Även om jag hör Chefens suckande när jag kommer till jobbet med rosa och smycken som glittrar... Men det är ju jag! Pink Lady ;) 

Att bli bedömd

Idag fick jag slita mig från jobbet och åka till Arbetsförmedlingen. De ville ha lite koll på vad som händer. Och att vi ska gå på kurs om nån vecka var ett plus i kanten. Eftersom jag varit från arbete så länge vill de ha lite koll. Så jag ska till läkaren och få ett utlåtande. Få se om jag blir godkänd.

Inte nog med att alla tycker och tänker, de dömer också. Vad man än gör. Känns som om man är bevakad. Snart har jag nog gått igenom hela kroppen... Började med tandläkarbesök för några veckor sedan, arbetsförmedlingen, snart läkaren och även barnmorskan som ska kolla blodtryck mm... Sedan är jag helt kontrollerad, hela jag ;)... Får se om jag får ett GODKÄNT, eller inte.

Minnen

Ibland längtar jag tillbaka till när jag var liten, då man hade drömmar och inga bekymmer, inga stora i alla fall. När man tillbringade dagarna hos mormor och morfar. Jag trivdes i lugnet, att få sitta på golvet och leka. Hade ett skrin med massa halsband, som blev till ormar i leken. Ormar, konstigt, jag är ju livrädd för ormar. Var med mormor på bingo, ibland vann jag. Men det mysigaste var i mitten av bingot när alla plockade fram sin fika. Det var så gott, en ostsmörgås och några kakor. Mormor hade alltid kaffe med sig och grädde i en medicinburk.

 På somrarna var jag med dem i Falkenberg i husvagnen. Det var underbart! Gå till klipporna och spana efter fåglar, plocka snäckor, cykla in till stan, tillverka björkvispar, plocka nyponrosor och lägga i en burk. Att få vakna på morgonen och gröten var färdig, och en smörgås med prästost på. Vi spelade kort på kvällarna och ibland även med enkronor. Men det var hemligt!

På torsdagarna var det Rederiet som gällde. Då åt vi alltid i tvrummet, smörgås med prästost och ett glas mjölk. Morfar satt alltid i sin trästol och mormor i sin skinnfotölj. Jag satt i soffan. Tyckte att Viggo var läskig då...

Mormor stickade ibland och morfar läste tidningen. Jag lekte på golvet. Hade en pyjamas som även min mamma har haft och som nu min flicka har. Många minnen har jag från barndomen, och den mesta tiden är hos dem. Eftersom mamma var dagmamma så var huset alltid fullt med barn, då var det skönt att komma därifrån.

Jag och morfar gick och samlade burkar ur soptunnorna på kvällarna, det var våran grej. Då låtsades jag att jag spottade ut mitt tuggummi. Vi tjänade en del. Och pengarna fick jag :).

Följde med till graven, där bland annat gamlamormor Gerda låg. Nu för tiden känns det som om nästan alla man kände när man var liten, ligger där på kyrkogården.

Tiden går fort. Ibland glömmer man bort att stanna upp. Tänka och pusta ut.
Morfar tyckte att det räckte 1997, hann aldrig säga farväl. Många därefter har också lämnat oss men då i sjukdomar...

För tre år sedan trodde vi även att mamma skulle lämna oss. Hon fick åka ambulans till Lund och få beskedet att hon hade hjärnhinneblödning och de visste ej hur det skulle gå. Det samtalet glömmer jag aldrig. Det kändes som om jag drömde en mardröm men kunde inte vakna. Det kunde bara inte vara sant. När ledsamma saker hände i film, kan man tänka att det bara är film, men detta, detta var på riktigt. Det är då man märker vem ens riktiga vänner är. Malin kom och hämtade mig och vi åkte till havet. Vi bara satt där. Jag grät och grät och Malin bara sa -Gråt du, det är fruktansvärt, du får gråta. Men du måste äta!, Hon sa så många sanna ord. Inte bara att det skulle gå bra, för det visste hon ju inte. Men hon sa att Du kommer klara det, det kommer bli jobbigt, men du klarar det. Jag ville bara ta med mig barnen och åka luftballong... Varför vet jag inte, men det var så nära himlen man kunde komma. De orden Malin sa hjälpte, inte just då men när jag lugnade ner mig. Hon var till stor hjälp. Tack! Tack för att du finns!!!  Dagarna gick och vi såg framsteg varje dag, men jag grät mig till sömns. Jag var så rädd. Mormor var här och kramade om mig, hon tröstade mig. (Men nu är det hon som är dålig). När mamma skulle komma hem var jag jätterädd, tänk om det händer igen. Man märker på henne att hon inte är som innan, trött mm. Fortfarande känner hon av huvudvärk och får bara göra en sak om dagen, sover mycket och är glömsk. Men är så lyckad lottad som fick ha henne kvar.

I två år nu har vi gått och trott att det är den sista månaden mormor är i liv. Strupcancer som hon först fick bort men som kom tillbaka :(. Nu finns inget mer att göra. Och det känns i hjärtat när man tänker på henne. Hon har alltid funnits och ska alltid finnas! Men jag vill inte att hon ska lida. Det gör så ont att vara ledsen och när man tänker på hur hon måste känna och med hennes ångest. Det är så grymt! När man ringer och hör att hon inte hostar och orkar prata, då känner man ett hopp. Ge inte upp, vi fixar detta! Tillsammans!   

Allt tar sin tid

Efter lite kaffe var det dags för bok nummer 2. Administration B. Jag läste och skrev, lättare att lära sig då. Men det tar sin lilla tid. Men man lär ju sig alltid något och chefen hjälpte till med översättningen ;) gå in och kolla på dagens inlägg :)  www.meekatt.com Vad får hon allt ifrån! :) Hon vet hur hon ska få en att skratta :).

Idag har jag lärt mig att inte använda musen, lika mycket i alla fall... Att använda ctrl, siffror och bokstäver för att tex ändra text mm. Och redan nu märker jag att det går fortare. Det finns så mycket att lära sig. Allt tar sin tid, men nu har jag ju börjat i alla fall och har ju en bra "lärare". Även om jag inte tror helt på hennes översättning ;).

 

Nu är det bokat!

Det är mycket prat och planering om Fab Mamas blog event. Låter så spännade och är till för alla mammor som bloggar. Eftersom jag också har en blogg nu, så tillhör jag ju även dem ;). Så den 20-22 september är nu bokad. Vad kul att få träffa massa olika bloggare, olika tävlingar, föreläsningar, god mat och en oförglömlig helg. :) Märker att det är mycket att planera och ordna med eventet. Men Chefen kan sin sak! Förstår varför hon kommit så långt! Tänk att jag får chansen att lära mig av henne! :)

 

Trodde inte att det var så mycket man skulle kunna innan man kan göra en blogg. Man ska välja mellan massa olika stilar, färg, bakgrund, storlek mm. Inte konstigt att det tar sån tid... Att skriva är ju det lilla ;).


När chefen sa att jag var tvungen att ha en blogg, fick jag nästan panik. Tänk dig själv, om en stor konstnär bad dig rita en tavla, eller snickare sa åt dig att bygga ett hus. Den känslan fick jag. Men som alla försår så är ju min blogg ett "stort skämt" ialla fall om man jämför med www.Meekatt.com Kändisbloggaren! Jag skriver för att jag ska visa vad jag lär mig som bloggassistent och för att bli bättre.

Tillbaka till Skolan

Här sitter jag vid skolbänken igen... känns det som. Fröken, eller jag menar Chefen delar ut böcker som jag ska läsa. Med en sträng blick ger hon mig en penna, utan ett ord tar jag upp mitt anteckningsblock och öppnar boken. Administration A. Jag ser massa bokstäver som bara svävar omkring. Men efter en stund har bokstäverna landat på rätt ställe, och jag börjar läsa. Det är ganska intressant. Vid andra skrivbordet sitter Chefen och jobbar. Det är tyst, en liten stund. Sedan hörs tangentbordet, hon bloggar :) . Ibland hörs ett skratt, då har hon nog kommit på något roligt, eller så tycker hon om att se min fundersamma min när jag försöker förstå innebörden av funktionsorganisation...

Att få vara med och planera mässor och event, är lite roligare, om jag ska vara ärlig. Men ändå roligt att få lära sig lite nytt och bli påminnd om det andra. Bra att förbereda sig lite innan kursen vi ska gå på.


Imorgon har HON/ chefen hotat med förhör :(  Hon pratade om overhead och redovisning ...
Host host, börjar nog bli förkyld ;)

Att vara och att Inte vara

Dagarna går fort här på Meekatt Media, det händer alltid något... oväntat ;) Har fått vara med om en hel del. Att få rutin på vardagen och få känna sig "nyttig" och få lära sig något nytt varje dag. Eftersom jag inte arbetat på länge (om man inte räknar sommarjobbet på Strandlyckans Cafe) så känslan att ha ett jobb att gå till är underbart. Och jag menar det!

Att vara arbetslös knäcker många, särskillt när man är det under en längre tid. Det knäckte mig! Att känna sig värdelös och lat, kom utanför i samhället, alla måsten i hemmet och alla tankar, alla - Nej tyvärr, tjänsten är redan tillsatt. Hade jag varit stark innan jag blev arbetslös så kanske jag klarat det bättre, men det var jag inte. Det gick så långt att jag gick ner i depression och hade svår ångest. Så efter många år och olika undersökningar fick jag tabletter som skulle hjälpa mig upp över ytan. Det var de värsta tre månader i mitt liv. Innan tabletterna börjar ge effekt så ska man längst ner... och så var det verkligen. Ångest och trötthet, ville bara sova, orkade ingenting, ville ingenting. Glädjen var borta helt. Men så småningom så gick det bättre. Lite bättre varje dag, tills något annat händer. Då är ångesten tillbaka. Då mycket nytt händer samtidigt blir det kaos i mitt huvud, ångest på nätterna och morgonen. Kan inte tänka, vill bara fly. Så när arbetsförmedlingen skickade mig på kurs, utan minsta förvaning och dessutom fick jag reda på att jag fick sommarjobbet på Strandlyckan, då kom ångesten som käftsmäll... Fick mera tabletter, så jag skulle klara av vardagen igen.

Nu när jag  jobbar på Meekatt Media har jag börjat trappa ner på de extra tabletterna och mitt mål är att jag tillslut ska kunna sluta helt med dem. De andra får jag nog äta resten av livet, tro jag. Så nu kanske ni förstår att jag gillar mitt jobb :) .

Att få känna trygghet, ha viljan att lära sig, att kunna längta till jobbet, Då känns det som att jag är på rätt spår. Att få bli "hel" igen.