Ett år av saknad

Nu är det november,  ett årsedan du lämnade oss.  Vi saknar dig! Ett helt år utan att fått höra din röst. Du har missat så mycket. Vi missar dig.

Jag ser dig hos de boende på jobbet,  de påminner om dig på olika sätt. Jag ger dem lite extra och tänker på dig. Ibland gör det så ont. Det var ju dig jag skulle hålla handen, sitta och prata med. Berätta om barnen och lyssna på dig.

Hatar cancer!  Som så många andra.... Cancer, du tog mormor ifrån mig.

Gnosjö är inte detsamma utan dig... det är tomt. Nu ligger du på kyrkogården... Det är inte rätt. Du skulle vara här!

Även om jag vet att det var det bästa för dig, att få slippa lida... var det inte bäst för oss.  Saknar dig!

Jag ser kort på dig... och det känns så overkligt... du har ju alltid funnits. .. och nu är du borta.

Ett år... ett år av tomhet. Nästa år är ett nytt år. Dina minnen slutade 2013...

Tänker på dig!  Och det gör ont!

Ett år utan dig... Ett HELT år...

Saknar dig mormor!