Det är dags nu

Den sista tiden har jag känt att "Nu är det dags". Jag har fösökt fly till något, eller velat fly... få tankarna på annat.. Från att vilja ha en hona till Stampe så vi får kaninungar till en till hund... Men som tur är så är jag ju inte ensam om att bestämma... De fick mig att förstå att det är något annat som spökar... Och de hade rätt. Nu när jag bestämt mig för att testa på det jag gjort innan. Jobba med människor. Inte inom barnomsorgen, jag är inte där än... Men jag har blivit starkare och känner viljan att kunna jobba igen. Eftersom det inte är lätt att hitta jobb utan erfarenhet så ger jag upp. Jag har börjat fundera på att söka inom ålderdomshem. Eftersom jag jobbat länge på en gruppbostad, där äldre människor med handikapp bodde, så har jag ju lite koll :).

Jag gillar ju att hjälpa människor och detta kan nog vara något för mig. Att kunna ge... Jag såg ju vad mormor uppskattade fotspa mm. Lite beröring och någon som lyssnar. Att sitta bredvid och prata.

Jag har mailat verksamhetschefen och nästa vecka är han tillbaka på jobbet. Så jag håller tummarna att de behöver en som mig...

Att ha ett jobb är viktigt, känna sig behövd. Komma ut. Träffa folk och sedan den ekonomiska biten... det är rätt tufft ibland.

Det känns så skönt att ha en plan, ett mål. Och nu längtar jag tills jag får börja jobba. Äntligen!!! Jag är tillbaka igen!!! Efter dessa år. Jag som aldrig trodde att tabletterna kunde hjälpa mig. Men det har de gjort! :) och även hjälp av andra. Att jag fick jobba hos Malin Meekatt ett tag räddade mig. Jag är tacksam för den tiden men nu måste jag "stå" på egna ben och det känns kanon.

Jag tror på ödet. Och denna vägen hit har varit en läxa. En lärdom. Nu är jag redo! Redo att ta mig ut i jobbvärlden igen.

Nu är det dags :)