Sorg

Idag känns det som ett tomrum, en bit som saknas. En sorg som gör ont. Mormor lämnade oss igår kväll. Hon hade de närmsta (förutom mig) omkring sig när hon tog sitt sista andetag. Är så glad att de var många som kunde trösta varandra. Ett liv försvinner, mormor är död. Jag kan inte förstå det. Det känns så overkligt. Men smärtan i kroppen säger att det är sant. Saknar dig mormor!

Många tårar finns det, har jag märkt och än är de inte slut. Känner att de är påväg hela tiden. Vill inte vara ledsen, det gör så ont. 

Nu är det mycket som ska göras. Mamma håller på att fixa med begravning mm. Sen får vi rensa i huset. Vad hemskt, då är det på riktigt, det som jag försökt undvika. Men hon måste ju veta att jag älskat henne eftersom det gör så ont när hon är borta.

Lördagen, den 2november. Denna kvällen kommer jag aldrig glömma. Alla helgon dag. Det lyste många ljus för dig mormor. 

Denna sorgen, denna vetskapen har vi alla haft i tre år. Tre jobbiga år, men ändå tre extra år med dig. 

Vila i frid!