Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Detta är så sjukt. Här blir Hanna sämre och måste ha "medicin"... (Mat).... men pga av sin ätstörning så klarar hon inte av att äta. Hon får I sig 400-500 kalorier om dagen. Hon är matt och orkeslös, dåligt humör och jag tror även hon är rädd. Och här sitter vi på ätstörningsenheten och får höra att det är platsbrist och svårare nu på sommaren med allas semester mm. Hade det funnits plats så hade Hanna blivit tvångsinlagd... men nu får vi vänta... Vi får höra att det är jättefarligt med svält i tonåren, eftersom man stannar i längden och skelettet blir skört. Farligt för hjärtat mm. Vi sitter där, och vet.... Vi vill få i henne mat... men vi kan inte.... inte utan hjälp. Och med den hjälpen får vi vänta... Tills det finns plats. Hur ska Hanna kunna lita på vuxna igen. Här sitter hon och mår så dåligt... och får ingen hjälp. De har lovat att hon inte ska bli lika dålig som sist... men vi är snart där igen... Denna maktlösheten och oron. Ångesten som bara blir värre och värre. Och detta pga av att det inte finns plats...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar