Vid nio på morgonen var vi på ätstörningsenheten. Och äntligen fick vi hjälp. Klockan 13 fick vi tid att åka till avdelning 25. Lättnaden när vi fick beskedet var stor. Nu får vi hjälp. Jag åkte hem och packade lite "pyssel" medans Hanna följde med sin pappa.
Tillbaka till avdelning 25. Vi var många på mötet. Ännu en läkare var tvungen att godkänna tvångsinläggning. Den enda som inte ville skriva på var Hanna, eller ätstörningen. Som hon säger själv. Hon är två delar. En del som vill svälta och en del som vill äta. Efter två timmar blev det äntligen bestämt. Det blir tvångsinläggning.
Även om man är jätteglad och lättad att få hjälp, så vet man att nu börjar den andra jobbiga biten. Men vi får hjälp. Så just nu lever jag på den känslan. Resan har börjat
🙏❤️🙏
SvaraRadera