När allt känns omöjligt och tungt, kommer en känsla i kroppen och du får ny energi och ork. Att solen skiner på morgonen och du ser att våren är här, det ger mig energi. Igår kändes allt hopplöst och allt gick emot mig. Oron om pengar, framsteg mm. Idag känns det lite lättare. Och jag gillar känslan av hopp. Har förstått att den omöjliga uppgiften att få en sjuk trettonåring att vara nöjd och tycka om sig själv, är omöjlig. När jag tänket efter Hur många känner jag som går omkring och är nöjda och stolta över sig själv. Tycker om hela sig. Ärligt talat , är det någon. Är någon helt nöjd. När jag tänker på det så släpps mina krav lite. Hur ska jag kunna göra det omöjliga... Att må bra är en annan sak. Det kämpar jag med varje dag, att vi ska må bra. Att vi tillsammans ska klara detta vi går igenom. Fortsätta framåt. Låta oss glädjas över att kunna skratta tillsammans. Finnas där. Vem vet vad som händer framöver. Försöker liva i nuet som många säger. Nu har jag förstått vikten av det. Men det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar