Försöker förstå, men kan det ej. Hur kan en tanke vara så stark. Så stark att du hellre väljer att bli fastbunden och sondad. Hur stark är inte sjukdomen då. När svält är enda alternativet. Varje måltid är en tortyr. Veta att om jag inte äter detta får jag sondersättning och när även den tiden tagit slut så tvingas man till att bli sondad. En slang genom näsan. Och fastbunden dessutom. Detta väljer sjukdomen att utsätta Hanna för. Tiden räknar ner, tiden går ... och strax dags för nästa mål. Ångesten byggs upp, förväntan, besviken, frustration och maktlöshet. Allt börjar om igen. Nytt försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar