Det är svårt att se sitt barn må dåligt, att hon inte tycker om sig själv och bara tänker på vad hon ska äter. Särskilt nu när hon vill gå ner i vikt igen.
Eftersom hon mår så dåligt i skolan, så har jag försökt ha fokus på att hon ska bli trygg i skolan och få bättre självkänsla. Men då har det blivit mer problem med matportionerna. De blir mindre och mindre. Och hon har gått ner 2kg sedan i december. Nu pratar vi ofta om maten och försöker få henne att äta mer. Och då blir det mer bråk och hon känner sig tjock.
Det bara snurrar i huvudet... känns som om allt jag gör blir fel. När hon kände att hon inte ville leva och kände sig värdelös, gav jag henne mer utrymme i köket och försökte göra henne mer självsäker och trygg. Nu går hon i skolan 8.30-11. Skulle gått längre på onsdagarna men det har inte fungerat. Hon börjar oroa sig redan dagen innan. Hon orkar inte tänka eller koncentrera så länge. Så nu när vi fått rutin på detta, och det ibland kan kännas ok för henne att gå I skolan, då är det mer jobbigt med maten. Livrädd att hon ska gå ner mer och mer. Det blir många timmar hemma. Och många matsituationer. Hon försöker lägga på lite mer mat, men hon är envis. Så känner man att jag skulle fortsätta att tvinga henne att äta det jag la fram, men hur skulle jag då få henne att få bättre självkänsla när hon inte känner något värde, då hon inte har något att säga till om, inte bestämma något själv. Sjukdomen måste hon vilja bli frisk ifrån själv.
Att fika är också jobbigt, då man vet att hon gillar fika, men vågar inte äta det. Samtidigt är man livrädd att Hampus ska ta efter Hanna och få i sig för lite. Han ska ju kunna känna att det är mysigt och gott med fika mm. Själv börjar jag tycka att det är riktigt tråkigt med mat nu...
Ett normalt liv , känns så långt borta. Jag saknar mitt jobb. Jobbarkompisar och andra rutiner. Men som det ser ut nu, vet jag inte alls när det skulle kunna gå. Jag önskar att Hanna blir frisk nu... att man ser ett slut på sjukdomen. Inte lätt att tänka positivt just nu.
Och när man själv har hela ansvaret. Det är ju "hela" Hanna som ska bli frisk. Både fysiskt och psykiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar