En dag i våran bubbla

 Hur en dag kan se ut:

Klockan ringer, ryggen värker, extrasängen utanför Hannas öppna dörr, är inte riktigt lika skön som en vanlig säng... 

Göra iordning frukost och ta fram medicinerna. Se till så att det blir rätt mängd efter matschemat. Se till så att inte Hanna är i köket, hålla koll på vad hon gör. Duka fram. Även till mig, eftersom jag inte kan lämna bordet när vi väl satt oss. Måste ha koll.  Sätta tiden på 30min. Hon måste äta upp innan dess, annars blir det ersättning. Kontrollera att medicinen tas. Ha koll så att allt äts upp. Att hon inte kladdar eller gömmer. Se till så att hon skrapar det hon skrapat upp på sidorna i tallriken. Efter frukosten är det vila 1h. Då får hon inte gå på toaletten eller gå omkring. Oftast åker vi till Avdelningen för att gå på Bup-skolan.

Kommer till avdelningen, personal följer med ner till Bupskolan. Då är jag kvar i rummet, ofta kommer en personal in och stämmer av och vi pratar en stund. Sen är det dags för 10-fikat. Jag ställer iordning, och säger till Hanna, som kommit upp från skolan. Ställer klockan på 15min... Sen är det 30min vila. Under måltiden har man koll på tiden och ser till så att allt blir uppätet. Och säga- skrapa det sista... Så att inget blir kvar. Det är jobbigt, att tvinga, och se hennes blick, hon tror att jag tycker att det är roligt och njuter av att hon bara blir tjockare och tjockare. Och så är det inte. Det är tortyr även för mig. Att tvinga henne att äta upp ALLT. Jag vet att det är för sjukdomen, men det känns lika jobbigt ändå. Sedan är det skola igen.
Jag brukar lägga mig och lyssna på ljudbok. Vila huvudet lite... eller planera för resten av dagen.

Vid 12 är det mat. Då ställer jag fram och ställer klockan. 30min. Sen säger jag till Hanna som fått vänta i rummet, efter att hon kommit upp från skolan. Samma kontroll, -skrapa upp, -ät det också. Se till så att det är tomt. Vila 1h. Och skola igen.

Skolan slutar vid 14. Då frågar vi personalen om de kan öppna garderoben, eftersom allt är inlåst. Eller be dem öppna toaletten. Därefter fråga om de kan släppa ut oss.

Vi kör hem. I bilen planerar Hanna när vi ska gå 15minuters promenaderna. Hon får gå två gånger om dagen. Vi packar in och hämtar Pepzi. Går en promenad. Får påpeka att hon inte får gå så fort. Lugn promenad. Vid 15.00 är det mellanmål. Se hur målet ska se ut. Duka fram, ställa tiden och kontrollera. Påpeka, påminna och duka av. Sen blir det 30min vila. Ibland blir det soffan, eller så sätter vi oss hos Hönan och kycklingarna där uppe i rummet. Ibland något pyssel.

Sen är det dags för någon aktivitet. Pyssel, spel, åka till stallet, bio, sticka, måla, gipsa mm. Förbereda för lagad mat som ska ätas kl 17.00. Eftersom hon inte ska kunna räkna ut kalorier mm så är det lagad mat som gäller. Vi ställer klockan på 30min, äter och skrapar... sedan är det vila 1h. När vilan är klar blir det promenad igen. 15min. Efter promenaden brukar vi se till hönorna, så de har mat mm. Och på sista tiden har vi tittat på tv tills kvällsmaten kl 20.00 ska ätas. Då ställs klockan och efter 15min dukar vi av. Skrapa och ha koll så att allt är uppätet och medicinerna tas. Oftast efter detta är Hanna så trött så hon vill lägga sig. Borsta tänderna med övervakning och sedan kollar vi till hönorna inne. Sen lägger sig Hanna och jag gör mig iordning.  Lägger mig i extrasängen utanför Hannas rum, med dörren öppen. Klockan är ungefär halv nio- nio. Jag är jättetrött men kan inte somna. Lyssnar på ljudbok och ser till så att planeringen för dagen efter är gjord mm. Skriver godnatt till Hampus som nyss vaknat då han somnat efter skolan. Skriver att det finns mat i kylen... Tillslut somnar jag... och vaknar till väckarklockan som ringer...    och dagen börjar om ...

Och detta är en dag då inga utbrott eller ångest varit hinder för något mål. Om det händer får vi åka tillbaka till avdelningen för att hon ska dricka ersättning. Sedan är det träff med ätstörningsenheten, samtal på avdelningen,  läkarsamtal eller prat om kroppsuppfattning med Frida. Det är mycket att tänka på och planera. Tider ska passas och mat lagas. Börja kännas att man är trött I huvudet nu. Orolig för att glömma något eller göra fel.

Nästa vecka är det besök I skolan och efter lovet är tanken att Hanna ska tillbaka till skolan. Alla mål ska tas, så vi får köra dit och ge eller hämta henne. Och det är klart att det känns bra, att man är glad för att hon ska tillbaka till verkligheten igen. Men man är så rädd, att det ska gå bakåt, att nu hänger allt ansvar på oss igen. Även om de på avdelningen säger att hon är fortfarande skriven hos dem och att ingen kommer låta henne bli så sjuk igen. Då får vi komma tillbaka ifall de märker att det inte fungerar . För när hon börjar skolan så åker vi inte till avdelningen mer. Men är på tvångsvård på öppenvården/ätstörningsenheten. Men jag blir rädd ändå. På lovet ska vi inte vara på avdelningen alls... om hon inte vägrar äta då alltså, då får vi åka tillbaka för ersättning.

Även om vi märker stor skillnad, till det positiva,  så är hennes ångest starkare. Känslan av tjockhet. Detta kommer vi få jobba med genom samtal och fortsatt med alla måltider. Eftersom sjukdomen gör så att hon har fel kroppsuppfattning. Att se henne gråta och vara helt förstörd för att hon sett sig i spegeln är hemskt ...

Vi har tur som kan8 dela upp dagarna så man får vila tankarna lite. Behöver även den tiden för att göra vanliga sysslor som att handla städa mm. Och sen behöver ju Hampus få bli sedd också. Vänner vill man ju också träffa och hålla kontakten med. Få annat att tänka på och komma ut ur sin bubbla. Och att bara vara är viktigt känner jag med. För lite timmar bara.

Det är tufft och jag hade aldrig trott att det skulle vara så här tufft. Men det är mycket positivt som hänt också. Att se Hanna bli starkare och lite gladare (vissa stunder) få se att ilskan försvunnit och vi kan prata. Vi gör saker tillsammans och har kommit närmare varandra. Hanna har börjat visa sig mer och jag hoppas att sjukdomen kommer försvinna mer och mer. Allt jag önskar är att Hanna ska få må bra och vara nöjd med sig själv. Inte behöva tänka på kalorier eller vad hon äter. Att hon ska få vara barn och få känna glädje igen. Få leva igen.