Inläggning

 När vi blev utskrivna från inläggningsavdelningen, trodde jag att det var för alltid... Att vi aldrig skulle dit igen... Men livet ville annorlunda. 

Det gick ju framåt ett tag, framsteg. Men det blev ett tvärstopp och sedan snabba steg tillbaka.... Hann knappt andas ut förren man tappade andan igen. Ätstörningen blev stark så fort... och när den fått fart så går det fort. Viktminskning, trötthet, går in i sig själv, avskärmar sig, tvångstankarna blir starkare .... och själva Hanna försvinner mer och mer. 

Vi testade att gå på familjedagvård och det var skönt att få träffa andra i samma situation...men ändå tufft och jobbigt. Det gick inte att tvinga bort Ätstörningen... det blev värre och värre. Så vi bokade tid med läkaren. Och imorgon blir det inskrivning och inläggning... igen.   Men just nu känns det som en lättnad. Jag är inte ensam, vi får hjälp. Hjälp att stoppa svälten... Även om det blir en tuff tid igen, så klarade vi det inte själva. Hoppas att detta kan vända hennes tankar och att ångesten lättar. Maktlöshet är bara förnamnet... Nu gäller det bara att hitta styrkan igen, att försöka hitta de positiva tankarna och göra ett nytt försök. Förhoppningsvis bättre.