Dagarna rullar på. Det går upp och ner. Vissa dagar är riktigt tuffa för henne, för oss. Vi tar en dag i taget. Det blev en lugn jul. Ibland känns det som om det börjar bli bra, men så ser man hennes ångest eller planering för maten, eller rädslan i hennes ögon. Då ser man sjukdomen. Det är en tuff tid vi har. Nu jobbar vi mycket med att hon ska bli trygg i sig själv, med sig själv. Innan lovet blev det bestämt att Hanna får börja i en mindre grupp. Hoppas att det kan få hennes självkänsla att bli bättre. Just nu pratar vi om nuet och lite framåt, men tar en dag I taget.
Detta året har varit ett tufft år. Jag har lärt mig otroligt mycket. Både om mig själv och att livet kan vara riktigt tufft. Fått se och får se Hanna kämpa varje dag. Samtidigt att få bli glad och känna lycka när det blir små framsteg. Att få en kram och kunna ge en kram. Vi har fått en bra kontakt. Rädslan är kvar, att få vara med om detta igen... Jag längtar tills Hanna mår bra igen och inte lyssnar till sjukdomsrösten. Att hon ser sig själv som jag ser på henne. Att hon känner att hon är stark och våga tro på sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar